Mitt liv som Per

Nu sitter jag i datasalen vid Canterbury Christ Church University och invantar den stora matchen Arsenal-Man United som ett gang fran klassen ska se pa nagon lokal pub.
Vadret ar fantastiskt, vi satt pa en pubs uteservering tills klockan var over 22 igar! Det ar bara att njuta sa lange det varar, det blir ju vinter har ocksa sa smaningom.
Jag bor hos en lite aldre dam som jobbar som hundtvattare (sager man sa?) och hon har sjalv 5 egna hundar. Jag delar vard med en japanska och vi har strikta duschtider (engelsman ar snala, sa enkelt ar det).
Forst var vi 4 dagar i London, en stad som har sina sidor, men det racker absolut med att bara vara dar ett par dagar. Canterbury ar mycket mysigare, nastan som Visby med ringmur och allt!
That's all for now, smell you later! ;-)

Ibland blir jag förvånad över vilken kapacitet jag har i mitt minne. Har efter lite googlande hittat att det ju faktiskt var Roger Pontare som jag såg i en föreställning på dagis:

Från Gotlandsmusikens hemsida:

Grönsakernas hemliga liv är en barnmusikal och bok som vi arrangerat för oss och en sångare/ aktör samt en trädgårdsmästare.

Sångare var första turnèn Roger Pontare och gången därefter Johan Samuelsson.

Och visst kommer jag ihåg att det var en musikal om och med grönsaker, han som spelade dill var klart coolast.

Klockan var väl strax efter 9 och jag satt med lite annan personal och drack te i personalrummet då det plötsligt kliver in 2 män, av vilka jag endast ser deras ryggtavlor. Jag hör samtidigt surr utifrån korridoren och hör ord som "fotboll", "landslaget" etc. och det börjar rulla i mitt huvud att det nog är en känd fotbollsspelare som står vid kaffeautomaten. Och mycket riktigt så vänder sig den forne landslagsbacken Johan Mjällby om och tittar på mig i någon sekund för att sedan gå ut. Damerna i mitt sällskap vänder sig då till mig och undrar: Vem var det där? Jag svarar: Det var Johan Mjällby varpå en säger "Jahaaaaa", den andre "Ja, visst var det!" medan den tredje ser ut som ett levande frågetecken.

Mirakel händer även i den kommunala skolan, glöm inte det! Mina tre största stjärnor jag mött på skoltid:
1. Annika Holm. Känd författare som kom till oss på lågstadiet och läste ur en av sina böcker.
2. J-O Waldner. Pingisstjärnan, den största artisten inom svensk idrott som tränade i Södervärnshallen inför en landskamp senare på kvällen.
3. Ferenc Göndör. En av de överlevande från Förintelsen. En upplevelse och ett möte som var fascinerande.

Har dessutom ett svagt minne av att jag såg Roger Pontare i nån musikal när jag gick på dagis, men för all del, jag kan ha fel.

Vad ska man säga? Britney Spears nya låt, Gimme more, är helt fantastisk. Enkel pop är skiten! (Eller Simple pop is the shit! om ni så vill)

Har haft två saker som jag haft i mina "Måste-skriva-i-bloggen-tankar". Egentligen borde jag skrivit det förra veckan, men får väl skriva så här istället:

Föregående veckas citat:
"Öh, du ser ju ut som en seriefigur...Milhouse!" / Ett uttalande om mig av en kille i 6:an på Gottsundaskolan

Föregående veckas mest absurda händelse:
Att vara och träna på SATS och plötsligt få höra den fantastiska Canneloni Macaroni med Lasse Holm pulsera ut ur högtalarna. Jag var förmodligen den enda i rummet som fullkomligt älskade att gymma loss till den :-P

Den här veckan och de två nästföljande är jag ute på praktik i Gottsundaskolan, en skola som ligger i ett av Uppsalas invandrartätaste områden men som har barn som bor både i Gottsunda och Sunnersta, där det i princip bara bor övre medelklass. Det är alltså en minst sagt spännande skola där elever med vitt skilda bakgrunder möts dagligen i en gammal, hederlig kommunal skola med sunkiga korridorer, 10 år gamla läroböcker och dassig ventilation.

Men oj vad kul det är! Just nu är jag mest observerare och ser hur lärare lägger upp lektioner och så, men jag får även rycka in och hjälpa till vid bänkarna, både med ämnesfrågor och mer disciplinära saker som att rycka tag i elevers mobiltelefoner. Nästa vecka ska jag undervisa i två nior och två sexor och det ska bli spännande att se vad man får för respons.

Det är dock tröttsamt att gå upp 6.30 varje morgon och inte komma hem förrän vid middagstid. Såna rutiner har man ju vant sig av med under studietiden. Men samtidigt är det skönt, jag känner att jag får någonting gjort under dagen istället för de många degar- och slötimmar som det lätt blir.

Imorgon åker jag till Wendelsberg på teaterledarkurs, eller i mitt fall: inspirationshelg. Efter en helg på Wendelsberg brukar jag oftast få igång kreativitetsmaskinen på stort allvar igen.

Inte för att låten handlar så mycket om IOGT-NTO:s grundsatser, men visst vore det häftigt att spela "Kung av ett sobert kaos" (http://www.youtube.com/watch?v=PKep1nG7f28) så fort någon blir vald till ordförande i föreningen, distriktet eller förbundet?

För övrigt anser jag att ordet kung borde kunna användas könsneutralt, jag menar, jag skulle aldrig säga "Du är ju drottning på det här!" till någon.

Igår var jag på möte inför Världens Barn och på mötet fick jag träffa en alldeles bedårande tjej som tog in allt jag gjorde och härmade, iakttog mig, log åt mig, skrattade högt åt mig och gav mig saker. Tjejen heter Helga och är 1,5 år och det är efter såna här möten som man förstår vad livet innebär och att det faktiskt finns en ljus framtid därför att Helga och många andra människor kommer lysa upp vår värld i det mörker som vi ständigt tror ska falla över oss en dag.

Då fick det väl vara dags att uppdatera lite ;-)

Har väldigt många bollar i luften just nu. Är det inte plugg så är det utbildningar att planera och genomföra, Världens Barn-möten, styrelse- och kommittémöten, teaterträffar i Gunsta, fotbollsdömningar etc. No wonder I'm single liksom! :-P

Men jag överlever, det är rätt så stimulerande att ha så bra simultanförmåga :-)

Låten i min hjärna just nu: Nobody's side från musikalen Chess. Björn och Benny alltså.. Och texten av Tim Rice är väl en av de bästa på att förklara Kalla kriget. Everybody's playing the game, but nobody's rules are the same. Nobody's on nobody's side.

Hörde nyss på P3:s nyheter att Anitra Steen, Systembolagets VD, inte längre vill sänka alkoholskatten! Kul att hon har kommit till insikt! Fast mindre kul att hon inte längre är gift med regeringen..

(Anledningen till rubriken är förstås den fantastiska Växeln, hallå! med en refräng vars basgång är helt magnifik)

Har hänt mycket de senaste dagarna. I helgen var jag bland röda stugor med vita knutar i hjärtat av Dalarna, närmare bestämt i Siljansnäs. Där var jag på Distriktsstyrelsekurs med Junis och fick träffa massa nya och gamla bekanta och diskutera Junis och hur vi ska utvecklas. Väldigt inspirerande trots att det var ett intensivt program!

I måndags var jag på konferensen Dags för barnen som hölls i hela Sverige samtidigt. Det kändes väldigt bra att en konferens som tar upp frågan om Barn till missbrukare äntligen kommit till skott och att frågan sätts på den politiska dagordningen, för undersökningarna som Junis gjort om stödgrupper ute i landet har ju visat att detta verkligen är något som borde tas tag i. För tänk om vi skulle fånga dessa barn och låta dem få prata ut om hur de egentligen mår och få umgås med andra barn som delar samma bekymmer, bekymmer som inte är det lättaste att ta itu med.

Igår var det klassmiddag på Snerikes, vilket var ett trevligt initiativ så man fick chansen att lära känna kursarna. Vi har ju inte direkt haft några "Lära känna-lekar" om man säger så!

Och idag var det andra träffen för terminen med teatergruppen ute i Gunsta. Det ser ut som att vi blir 15 stycken, alltså en 50-procentig ökning sen i våras! Tänk om det vore så för hela Junis att ökningen var 50-procentig varje år! Det ska bli kul att sätta upp Och? igen och det är skönt att få ha syrran som bollplank, så man får slippa att vara ensam med 15 galna barn ;-)

Efter att ha varit ute i några skolor i Uppsala och informerat om teaterledarutbildning så slår det mig hur lite "vanligt folk" vet om nykterhetsrörelsen. I en av klasserna var det på gång att blåsa upp en stor diskussion om varför man ska vara nykter, men varken jag eller klassen hade tid att gå närmare in i den debatten.

Det blir nog lätt så att när man är så pass engagerad i nykterhetsrörelsen så blir det så konstigt när man helt plötsligt inser att majoriteten av Sveriges unga befolkning inte har en aning om vad vi pysslar med. Vi borde helt enkelt synas mer i skolorna! Om så för en lektion, en halvdag eller en heldag, men tänk vad många fler vi skulle nå om vi gjorde detta!

Min lilla drömvision är att det i varje stadsdel, by, socken och håla ska finnas en IOGT-NTO-förening med tillhörande UNF- och Junis-förening. Kanske inte i en egen lokal, men helst skulle lokalen vara ägd av oss också. Vi är inte där än på långa vägar, men lite får man väl drömma :-)

Nu blev plötsligt vindarna kalla och höstterminen startade upp i måndags med registrering på kursen Engelska HS3. Det ska bli en rolig och intensiv kurs så det ser jag mycket fram emot!

Det är också uppstarter för verksamheten med Junis och IOGT-NTO-rörelsen i Uppsala län. Jag lär mig massa nytt hela tiden i mina uppdrag, vilket är både lärorikt och tärande. Jag känner redan nu att jag inte vill sitta kvar efter nästa årsmöte, för sista året i min utbildning vill jag lägga lite krut på. Sen kommer det nog dröja några år innan jag tar nåt styrelseuppdrag för först vill jag komma ut i arbetslivet och stadga mig i min yrkesroll. Men självklart kommer jag fortsätta vara teaterledare, om det så blir i Gunsta, Visby eller någon annan ort.

Idag var Ida, jag och Per och såg Uppsala krönikespel, vilket var väldigt intressant! Det har ju varit väldigt många historiska "events" i den här staden. Det roligaste var när det berättades att många som var med och byggde Uppsala domkyrka faktiskt aldrig fick uppleva den färdiga konstruktionen då det tog ca 150 år att slutföra bygget! Och vi som gnäller idag ifall vägarbeten, byggnationer och annat tar längre än 1 år..

Läser Gotlands Tidningar via helagotland.se om min gamla skola som firar 30 år i år. Detta citat kommer från en kille som precis börjat ettan:

"Jag har en lillebror. Men han har nyss kommit ut från mammas mage. Eller inte precis nyss, han är kanske två år"

Om ett litet tag kommer jag tycka att det var helt briljant att bara göra två säsonger av Life on Mars, men just nu sitter jag bara och vill se mer, mer, mer! För det har ju verkligen varit en så bra, intressant och genomtänkt serie som helt plötsligt bara inte finns längre.

Nu sitter jag och läser vidare om serien på olika sidor och hittar massa intressanta saker, bl.a. likheten med Trollkarlen från Oz. Huvudpersonen reser till en annan plats/tidpunkt där han/hon träffar på nya bekanta som delar erfarenheter med varandra och får se saker ur nya perspektiv. Skillnaden är att Sam stannar kvar hos sina vänner så att han verkligen får känna att han lever, istället för att leva i en samtid där ingenting längre känns intressant eller värt att förändra. Jag drar mig också till minnes att Gene Hunt kallat Sam för just Dorothy vid flertalet tillfällen!

Well well, det kommer väl nya tv-serier och filmer som har något att berätta, det är bara att hoppas att film- och tv-bolagen fortsätter satsa på det istället för att bara rikta in sig på ordjakter, bondfruar och idoler. För i så fall vill jag liksom Sam vakna upp i en annan tid då ingen kan stava till dokusåpa.

Imorgon ska vi på barndop. Har inte varit på barndop sen första kusinbarnet Herman döptes 2001. Sedan dess har det bland kusinbarnen tillkommit en Hampus, en Harry, en Lukas och en Stina men dessa barndop har jag tyvärr missat så det ska bli kul att få vara lite kyrkligt högtidlig och se Haley döpas imorgon.

Det är spännande det där med namn på barn. Jag har inte riktigt någon klar bild av vad mina barn ska heta. Det måste ju vara ett namn som klingar fint när man säger det. Jag minns att jag fastnade för ett namn när jag var lärarvikarie i Visby. Jag hade ett upprop och namnet Rolanda klingade så vackert när jag ropade upp det så nog blir det Rolanda min eventuella tös får heta ;-)

Och varför säger man barndop egentligen? Det är ju i de flesta fall ett barn som döps så varför inte bara säga dop?

Nu när sommaren äntligen tagit lite fart börjar jag få min sedvanliga höstlängtan. Tidig höst och tidig vår är mina absoluta favoriter på året. Det som är så fantastiskt med hösten är att allt startar på nytt igen. Skolorna, jobben, TV-programmen, teatrarna, föreningsverksamhet etc. Det blir lite härlig nybyggaranda och nyfikenhet igen efter sommardvalan.

Hösten kommer bli intressant. Ska läsa kursen Engelska HS3 som är en kurs som innehåller både didaktik, skolförlagd utbildning och en Englandsresa! Det ska bli kul att se vad det fantastiska lärarteamet Glover/Roos kokar ihop åt oss :-)

I övrigt blir nog hösten som vanligt med fotbollsdömningar, uppstart med Gunstabusarna, Junis-aktiviteter och ytterligare försök att bli en bättre människa genom att träna mer och äta nyttigare. Dessutom kommer lillsyrran att bo på Arken ett år så det ska bli kul att ha någon att freaka ut med :-P Bara inte utfreakningarna gör att folk flyttar från Arken ;-)

En annan sak jag älskar med hösten: Uppstarten av Premier League! Jag kommer heja på mitt kära Aston Villa även i år, trots att jag tror att resultaten kommer bli ganska dystra. I övrigt ska det bli kul att se hur det går för Svennis i Manchester City och hur Chippen kommer utvecklas i Bolton.  

Han dog till slut, Fåröbon och mästerregissören Ingmar Bergman. Det kändes som att han skulle leva för alltid i sitt hem på Fårö och vaka över samtiden med Östersjön som skydd. Men nu är han död och jag ska verkligen ta tag i mig själv och se alla hans mästerverk. Han tillhör den skara av betydande svenska kulturpersonligheter som har gett svenskarna ett eko utanför Sveriges gränser, liksom Astrid Lindgren och August Strindberg. Kanske ett eko som är större än vad vi kan föreställa oss. Han har två filmer på IMDB:s lista över de 250 bästa filmerna någonsin, och detta är en lista som röstas fram kontinuerligt av sidans besökare, alltså inga kulturexperter eller jurys. Han är värd att hyllas denna regniga dag, får se om Ola Salo är värdig nog att göra det ikväll på konserten på Kneippbyn. "It takes a fool to remain sane" är kanske en passande hyllningssång? :-)

Nu har jag äntligen fått äran att bli en äkta Simpson :-D Gå in och gör din egen figur på http://www.simpsonsmovie.com/main.html