Mitt liv som Per

Ojoj. Idag var sista avsnittet av Klass 9A och tårarna bara sprutar och jag vill inget hellre än att programmet ska fortsätta och visa hur det går för dem alla. En väldigt modig satsning, både från skola och produktionsbolag, som har gett ett fantastiskt inlägg i skoldebatten, speciellt med en skolminister som inte verkar ha någon som helst koll på pedagogik eller lärarens roll och som slänger in den ena idiotin efter den andra i skoldebatten.

Visst har det varit mycket fokus på att just betygen ska höjas och man kanske kan tro att denna betygshets förblindar kunskapstillägnandet. I "vanliga" fall kanske det är så, men jag tycker att det känns som att lärarna gått andra vägen och pumpat eleverna fulla med självförtroende och kunskap för att sedan se i betygskriterierna vad för betyg som känns rätt för eleven. Så länge vi har en skola med betyg och en gymnasieskola där antalet betygspoäng avgör vilket program man kan gå måste ju fokus i mångt och mycket ligga på betyg.

Jag kommer sakna Klass 9A, så jag hoppas på något form av extraprogram kanske redan till vårterminens slut, men i annat fall kanske en tillbakablick om 10-20 år.

I helgen har jag varit på min 12:e teaterfestival genom tiderna och det var i mångt och mycket precis lika kul och intensivt som vanligt.

Helgen började kl. 5.45 i lördags och när jag vaknade hörde jag att det kom musik ifrån grannarna och när jag drog upp min persienn fick jag se att där visst var efterfest med dansande människor! Så medan jag åt frukost i godan ro dansade grannarna loss. Sen cyklade jag iväg till Gnistarondellen för att bli upphämtad av bussen från Gunsta. Morgonpigga barn mötte mig och på vägen mot Stockholm sjöng vi Summan kummar och barnen höll andan så fort det kom en tunnel.

På Tollare var det sedvanlig invigning av Lelle & Tinou, som var i rejäl toppform, kanske beroende på att vi inte var så många deltagare som vi varit de senaste åren. Sedan följde föreställningar, verkstäder och ledarspexförberedande.

 

Vårt uppspel gick väldigt bra, trots (eller tack vare?) den märkbara nervositeten innan. Jag och Ida var så stolta över våra barn och de verkade också vara nöjda.

 

På kvällen blev det ledarspex där ledarna gjorde bort sig som vanligt till barnens stora glädje. Därefter var det godnattsaga och häng på diverse ställen.



På söndagen fortsatte festivalen på liknande sätt och vår tisdagsgrupp fick äran att avsluta festivalen och samtidigt förklara varför vår förening heter Gunstabusarna.



Det var skönt att det inte var så mycket folk som senare års festivaler. Nu fick både vi ledare och barnen tid att umgås med folk från andra grupper och det är ju sånt som är värdefullt med såna här tillställningar.

Jag kände också djup förståelse för när barnen ville att helgen skulle fortsätta lite till, det har man ju själv tänkt många gånger under de hittills 12 festivalerna.

Och Tollare folkhögskola. Denna underbara plats på jorden. Låt oss behålla den för alltid.

   

Jag gick till affären nyss i kortärmat och shorts! Och datumet är 24 april! Helt galet :-P Hoppas vädret håller i sig så vi får en underbar inramning till helgens teaterfestival :-)

Idag fick jag hem Stinsen brinner på DVD, alltså inte filmen utan scenversionen. På baksidan kan man läsa att Galenskaparna & After Shave spelade denna föreställning 432 gånger mellan 1987-1990. 432 föreställningar! Det måste vara nån sorts rekord. Att de samtidigt under den perioden spelade in 2 långfilmer och en TV-serie gör det hela än mer imponerande!

Idag har jag varit och tittat ut två par glasögon, man fick ju 2 för priset av 1 på Specsavers. Jag försöker hitta bilder på dem på deras hemsida, men jag tycker några är så lika men här är några ungefärliga bilder:



Ett par Tommy Hilfiger och ett par fcuk. Märkesbög eller vad? :-P

Jahapp, här hade man förväntat sig ett 4 timmar långt seminarium, men när jag hade suttit 10 minuter i klassrummet vi brukar vara i började jag undra var de andra tre studenterna samt läraren tagit vägen. Så jag gick till lärarens kontor, som var tomt. Då gick jag raskt till en dator för att kolla om läraren skickat något mejl om ändrat klassrum, men icke. På institutionens hemsida stod inget om schemaändring. Då ansåg jag att jag gjort de efterforskningar jag borde kunna göra, för jag tänkte inte gå runt och fråga varenda lärare var min lilla grupp var någonstans. Så nu har jag mejlat läraren så får vi se var informationen brast någonstans. Det är i alla fall tur att seminariet inte var obligatoriskt..

Nä, det gick visst inte att läsa dubbla kurser vid Uppsala universitet, jag som trodde att Sveriges mest välrenommerade universitet skulle kunna erbjuda det, men icke då. Jag får väl fortbilda mig senare i karriären om jag känner suget efter att undervisa i svenska alltför starkt :-)

...jag har pratat med studievägledaren på ILU och mejlat studievägledaren på Nordiska institutionen. Jag fick nämligen en uppenbarelse för nån vecka sen, vilken var att jag även vill bli lärare i svenska! Det innebär att jag skulle få läsa dubbelt de två sista terminerna, och läsa tredje terminen medan jag jobbar så att jag får grundskolekompetens i alla fall. I och med att min C-uppsats kan tillgodoräknas examensterminen så har jag massa tid över sista terminen, och inte klarar jag av att ligga på sofflocket då. 

Jag fick en svensklärarkick när jag såg avsnittet av Klass 9A där en tjejs skrivna text lästes upp för klassen och vad kan vara häftigare än att utveckla ungdomars skrivande? Visst kan man jobba med det i engelskan också, men lika långt kommer man ju inte. Det återstår att se om det är praktiskt möjligt, annars får jag vara en bitter tvåämneslärare.. Haha, nädå, inte skulle jag vara bitter, men det skulle vara kul att få pendla mellan dessa tre ämnen.

Jahapp, då var det dags att fylla år igen! Jag tycker mer och mer som min mormor att det inte är lika kul att fylla år längre, för jag menar, man vill ju alltid vara ung och känna sig på topp. Fast det förstås, 24 är väl kanske ingen ålder att börja oja sig över. Däremot kommer 25 kännas som döden!

Nu ska jag äta frukost och sen se vad som kan tänkas hända, jag vet att jag har en fin dörr att titta på i alla fall :-P

Igår bjöd jag mig själv på en födelsedagspresent och åkte till Stockholm för att se pjäsen "Nakna damer på nedre botten mittemot", en specialskriven pjäs av Bodil Malmsten till Stockholms stadsteater. Men anledningen till att jag såg pjäsen var varken den lockande titeln eller att Malmsten skrivit den utan för att jag skulle få uppleva en av mina idoler, Ulf Brunnberg, på scen.

I god tro om att jag satt där utan någon jag kände eller utan att någon visste att jag var där så smyger plötsligt min storasysters pappa Bosse fram och det visar sig att han också gått dit alldeles själv. Världen är inte större än så alltså!

Hur var pjäsen då? Den var väldigt lekfull, speciellt inledningen av akt 2 där skådespelarna gått ur sina karaktärer och alla bar samma gråa klädsel och slängde ur sig ojanden om samtiden i ett rasande tempo. Uffe B då? Han var briljant, fullkomligt lysande (för att citera Vanheden). Det finns nog få skådespelare i det här landet som kan äga scenen lika starkt som han. Även Vanna Rosenberg, min nya favorit, och Inga Landgré (80 år!!!) imponerade.

Jag tror dessutom att Ebba Hultkvist satt på raden framför. Dagens kändispoäng! 

När Ida och jag gick från busstationen ikväll efter teaterträff i Gunsta mötte vi en äldre kvinna med lite speciellt utseende. Hon gick mot oss och frågade mig helt utan att blinka: Vill du ha lite roligt ikväll? Jag hann tänka en halv sekund innan jag artigt sa: Nej, tack. Det är inte varje dag man får sexuella inviter på stan!

Jag älskar när filmer och TV-serier innehåller skådespelare som man absolut inte skulle ha kunnat tänka sig i den rollen, till exempel när komiker går in och briljerar med svåra, mer dramatiska roller.

I min favoritserie Nip/Tuck har det denna säsong dykt upp massor av skådespelare som väl kanske inte klassats som the top, men som i Nip/Tuck gjort bra ifrån sig. Larry Hagman, Rosie O'Donnell, Brooke Shields och nu senast Alanis Morrisette (!) har gästspelat under säsongen. Undrar om det finns någon baktanke?

Humorn lever i Gösta Ekman. Den här händelsen har gått mig totalt förbi, men på Dramatens 100-årsmaskerad kom Gösta Ekman utklädd till bajskorv. Vad säger man? Det är ju genialt! Vilken tur att hans fru ska bli Dramatenchef. Hoppas hon anställer sin man och att han får göra några föreställningar.

                                                                            

Det finns väl inget mer underbart än att bli väckt 7.30 av en borr (eller annan sorts verktyg) som dånar genom hela huset? Får se om det blir samma visa imorgon..

Nu är jag tillbaka i mitt lilla studentrum, där jag precis avnjutit min middag som bestod av ärtsoppa. Jag kastar blickar på Jedins återkomst och tänker att de tre första Star Wars-filmerna kan jag nog se hur många gånger som helst utan att tröttna.

Hemresan gick bra, trots att den tog lite mer än 6 timmar. Men man hinner ju se och höra så mycket under den tiden. På båten fick jag byta plats 2 gånger p.g.a. äldre par som ville sitta bredvid varandra (hur har Destination Gotland tänkt med stolsplaceringen egentligen?). Det gjorde mig inte så mycket, för jag fick till slut en fönsterplats precis som jag ville. Pendeltågen var betydligt mer fullpackade än sist och på sträckan Västerhaninge-Centralen roade jag mig med att lyssna på en far och dotter (tror jag?) som lekte 20 frågor. Så enkelt man kan leka! På Centralen såg jag SVT:s sportchef Albert Svanberg köpa Expressen med tillhörande bilaga om årets allsvenska. Han såg väldigt trött och blek ut. I Uppsala var allt sig likt.

Idag har Aftonbladet en stor artikel om kändisar som är nykterister. Gå och köp tidningen, klistra upp i era föreningslokaler, expeditioner och skyltfönster, det här måste vi ju bara visa! Om ni inte vill lägga en tia till detta ändamål, kika in på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2101300.ab.

Stor heder till Aftonbladet, den enda vettiga kvällstidningen i det här landet.

Nu är jag hemma på ön för lite påskfirande. Påsken har alltid varit synonymt med min födelsedag, fast nu är påsken redan här så jag får vänta några veckor till innan jag blir ett år klokare.

Provade för första gången att åka pendeltåg till Nynäshamn istället för att ta båtbussen, och det kan verkligen rekommenderas, speciellt om man som jag åker i timmarna strax efter rusningstid (jag hade nästan en hel vagn för mig själv på båda pendeltågen!). Dessutom kostar det hälften så mycket som båtbussen, så pendeltåg is alltså the shit!

Jag åkte dessutom samma båt som de beryktade bröderna Alex och Calle Schulman. Om det nu är något att skryta med?

Idag åkte jag, vår konsulent Seth och UNF:s distriktsordförande Sanne iväg till Östhammar för att kolla in våra årsmöteslokaler. Det är alltid lika kul att kolla in IOGT-NTO-lokaler man aldrig har varit i, och vilken lokal sen! Storbrunn är Östhammars biograf med ca 220 platser och ägs alltså av den lokala IOGT-NTO-föreningen och det var spännande att snoka runt i diverse vrår, i foajén och maskinrummet. Jag blir fortfarande förundrad över vilka resurser IOGT-NTO-rörelsen faktiskt har, vem sa något om en död nykterhetsrörelse?

Sen på kvällen hade jag bjudit in tre gamla kursare för vår efterlängtade Grisen i säcken-kväll. Tyvärr var en av dem sjuk, men resterande tre av oss skrattade gott i 2 timmar och 20 minuter och vi är redan nu redo för nästa Galenskaparna & After Shave-kväll, får se vilken produktion det blir att se då.

Igår såg jag lite på Debatt och man pratade bland annat om shoppinghysterin. En av gästerna var Blondinbella, en 17-årig tjej som varje dag har drygt 30.000 läsare i sin blogg och som bloggar om sitt liv och också om mode. Detbatten var väldigt intressant, men jag tycker att komikern Tobias Persson var fruktansvärt pinsam när han försökte racka ner på ytligheten hos både Blondinbella och hennes bänkgranne Ebba von Sydow, bl.a. kallade han dem för "skyltdockor" och suckade högt efter varje mening de uttalade.  Visst, båda två står verkligen för det ytliga i vårt samhälle, men de är ju faktiskt även människor och var det något Persson symboliserade var det manliga härskartekniker!

Jag har inte hört eller läst så mycket av von Sydow, men jag tyckte hon var knivskarp när hon pratade om hur mycket det ojas över kvinnors köphets kring kläder etc. medan mäns konsumtion av exempelvis bilar och elektronikapparater (som ju är i mycket högre prisklass än många klädmärken) aldrig lyfts upp som något problem eller köphets som ses som dåligt för pojkar.

En sak är säker, hade jag varit lärare till Blondinbella hade jag peppat henne och stöttat henne med det hon håller på med, oavsett vad min ställning i sakfrågan är.