Mitt liv som Per

Igår gjorde Alexander Skarsgård entré i True Blood. Han både låter och ser ut som sin pappa när han fick spela äldsta vampyren i baren "Fangtasia" (Vampyrer gillar tydligen ordvitsar). Dessutom fick han snacka lite svenska! Och ja, kvalitén på serien håller fortfarande hög klass, det är helt enkelt omöjligt att ta blicken från rutan.

I helgen var jag som sagt på valberedningskurs, och nog för att jag lärde mig ett och annat om valberedning, men helgens höjdpunkt var att få lyssna till Tollares första rektor, Gösta Vestlund, 95 år. Han var så full av liv, nyfikenhet, klarhet och klokhet att man blev alldeles varm i själen. Han har skrivit en bok om sitt liv, som tyvärr inte finns till salu längre. Men den finns på två bibliotek i Uppsala så jag lånar nog hem den över jul och läser med glädje. 

I helgen ska jag på IOGT-NTO-rörelsens valberedningskurs på Tollare. Jag anmälde mig ju som en av två frivilliga till att vara valberederare för Junis-distriktet i Uppsala, så då måste jag ju ta uppgiften på allvar och lära mig lite om vad det innebär att vara valberedare och hur man kan gå till väga. Vi ska dock inte bo på Tollare, utan 2 km därifrån, antar att förbundsstyrelserna har bokat alla "sviter" på folkhögskolan. Det blir med andra ord tidigt sänggående denna fredagkväll, som jag nog tänker runda av med senaste Die Hard-filmen så att hjärnan inte behöver snurra alltför många varv.

Ibland undrar man ju om vissa professorer har betalt för antal ord de skriver i en bok/artikel/forskningssammanfattning. När jag läser vissa texter inser jag att en text på 20 sidor med lätthet skulle ha kunnat kortas ner till max 5 sidor. Varför ska det vara så krångligt och icke lättillgängligt? Speciellt när man läser texter i ämnet didaktik, som ju handlar om undervisning, borde ju författarna inse att för att nå kunskap måste man förstå det man läser, vilket inte alltid är fallet för oss stackars galärslavar till studenter under akademikernas tunga, svårförstådda mantel.

Inatt är det mängder av valvakor inför världens mest bevakade demokratiska process. Inte för att jag har studerat kandidaterna så noga, men nog känns det fräschare med en 47-åring till president än en gubbe som är fyra år yngre än min mormor. Jag tror inte jag stannar uppe inatt och tittar, däremot kan jag rekommendera Aftonbladets valvaka där jag just såg och hörde Uppsalalektorn Daniel Ogden prata svenska för första gången. It's a shame, för Ogden talar grymt skön amerikansk engelska.

Förra veckan fick jag följande fina ord på mejlen:

"Jag letar efter föredragshållare och ledare av workshops etc. för inspirationsdag den 15 november i Uppsala. Därför frågar jag dig om du vill komma och inspirera oss till att bli junisledare. Junis distriktsstyrelse kom nämligen fram till att du är den mest inspirerande de känner till och en utmärkt representant för alla junisledare."

Idag sms:ade jag med min moster och fick följande ord:

"Vet inte vad det är med dig som får en att känna sig så glad!"

Ibland behövs det inte så mycket för att man ska kunna sträcka lite på ryggen och känna sig värdefull. En bra grej att ta med sig in i läraryrket, förmodar jag!

På dryga två dagar hinner man med rätt mycket i Stockholm:

¤ Äta amerikanskt, italienskt och japanskt.
¤ Krafsa i Margaretha Krooks näsa.
¤ Sitta längst fram på Chinateatern och se en rolig version av The Producers
¤ Träffa två kusiner, en kusinbarnsbebis, en moster, en morbror, en storasysterspappa, en storasysterspappasdejt, en storasysterskille och så syskon och föräldrar såklart
¤ Ta en lagom rejäl söndagspromenad på Östermalm i jakt på fina frukostfik (resultat = noll)
¤ Nästan få pappa att vilja tatuera sig

Kort sagt, en intensiv, rolig och fartfylld helg!

Nu är jag färdig med mitt PM i specialpedagogik, det känns skönt. Imorgon väntar The Producers på Chinateatern med hela familjen (alltså, vi ska vara publik, vi ska inte uppträda!). Jag vet att den inte kommer vara lika bra som originalfilmen från 1968, det går bara inte, men det blir nog en rolig upplevelse ändå, jag menar, Magnus Härenstam i klänning, Claes Månsson i Kenneth Mars gamla paradroll och Christine Meltzer som svenska Ulla bådar mer än gott.

Igår såg jag de första två avsnitten av True Blood, en amerikansk TV-serie om en verklighet där vampyrer lever sida med sida med de dödliga och kämpar för sina rättigheter. Redan från första bild och framåt tänkte jag bara: "Jäklar-i-helvete-vad-bra". I strongly recommend it!

Uppsala kommun satsar tydligen på flera ljuspunkter i stan: http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=821241,00.html. Jag kan tala om att det nu har blivit skithäftigt att cykla över Eddaspången efter mörkrets intrång. Inte bara är det lampor med skiftande ljus utan ovanför en tänds en lampa så fort man kommer under den. Väldigt mycket show om man säger så!

Klockan flyttades plötsligt bakåt en timme (jag håller med Claes Eriksson, var är den där förbannade timmen hela tiden?) och det blev lite mörkare i vårt land. På ICA säljer de julmust och glögg, och på vissa balkonger hänger ljusslingor. I tidningarna annonseras om julbord och allehanda julklappstips och på TV såg jag en tomte i en reklamfilm häromdagen. Can you hold all your horses for a little while, s'il vous plaît?

Och ja, på tal om hästar: Efter lite omkringsurfande har jag märkt att många drar paralleller till Det våras för sheriffen när man pratar om Barack Obama. Genialt! Jag menar, det amerikanska folket kommer kanske vakna med följande replikskifte i huvudet:

Bart: Are we awake?
Jim: We're not sure. Are we... black? 
Bart:  Yes, we are. 
Jim: Then we're awake... but we're very puzzled

Eller så säger de som i Robin Hood: Karlar i trikåer:

Robin Hood: As my first order of business, I would like to appoint a new Sheriff... my friend Ahchoo.
Crowd: A black sheriff?
Blinkin: He's black?
Ahchoo: And why not? It worked in Blazing Saddles.

Idag bjöd UNF:s Uppsaladistrikt medlemmarna på hemlig bio. Självklart hängde jag på och var helt inställd på att vi skulle se "Låt den rätte komma in". När jag kom fram visade det sig att vi skulle se "Death Race", en film om dödsrally på ett amerikanskt fängelse i en inte alltför avlägsen framtid där fängelserna är privatägda och vinstdrivande. Jiippii, tänkte jag, nu ska jag få plågas med detta i två timmar. Men det var faktiskt en intressant story, förvisso inbäddad i macho-clichéer, men helt klart sevärd! Ibland är det skönt att slänga sig ut i det okända.

Men vet att brit-popen är död när man i Liverpool, popens hemstad, spelar Basshunters engelska version av "Boten Anna" i väntan på andra halvlek av Everton-Manchester United.

Veckans två "Who cares-personer" måste vara Pär Nuder och Katrin Zytomierska.

Pär Nuder har skrivit en bok om sin tid i maktens finrum och gråter nu ut i diverse TV-soffor och intervjuer. Pär, du är inte längre med i matchen, vi vet, släpp det och gå vidare!

Katrin Zytomierska är programledare för ett sidoprogram till Idol med vad ska vi gissa, högst 100.000 tittare. Varför ska tidningar och TV blåsa upp något som angår drygt en procent av befolkningen? Skärp er, God damn it.

Är det bara jag, eller är de manliga hallåorna på TV4 ovanligt läskiga? De ser nästan konstgjorda ut. Beware the helloers!

Min mamma får säga vad hon vill, men för mig är Anna Skipper en rejäl folkhälsohjälte! Visst, hennes metoder i programmet "Du är vad du äter" är ganska hårda, men de ger ju fantastiska resultat och jag tror inte jag är ensam om att börja tänka på vad man egentligen stoppar i sig och vad den sortens mat gör med ens kropp och själ.
 
Ska man då tänka likadant i skolans värld och köra med stenhårda metoder för att nå fantastiska resultat? Jag tror att Skipper-metoden funkar utmärkt på individuell basis och med vuxna människor, men i en klass på 25 högstadieelever kanske man inte riktigt kan jobba lika intensivt, skoldagen slutar ju oftast innan 16. Dessutom är det betydligt svårare att mäta kvantitativa resultat i skolan. Skipper har ju hjälp av både våg och midjemått, men i skolan går det inte att mäta på detta vis (jag menar, skulle man väga hjärnan då?). Däremot kan ju de kvalitativa resultaten som ökat självförtroende och välmående som finns hos Skipper även mätas i skolan genom kontinuerliga utvärderingar och resultaten kan nås med bl.a. välplanerade lokaler och engagerad skolpersonal (inte bara lärarna).

Några andra folkälsohjältar är de som gör det viktiga programmet "Matakuten" om skolmaten i Sverige. Och egentligen handlar det ju inte bara om skolmaten, svenska folket i allmänhet äter ju allt mer av halvfabrikat med skumma tillsatser och låga näringsvärden. När ska folk gå ut på gatorna och protestera? Jag väntar, likaså eleverna.

"Januari var så mörk, kall var februari
Men värmen fanns där inom mig för hjärtat fanns du kvar i"

Det är med glädje jag ser att Pling har med 4 låtar i nästa års MF.

Övningen "Frys" är en improvisationsövning som ofta lockar till goda skratt. Här följer ett replikskifte från kvällens teaterpass med mina UNF:are:

- Varför står du så där?
- Jag har mensvärk!
- Du kan få en Alvedon om du vill!
- Nä, jag föredrar Ipren!
- Sa du penis?

Jag garvade mest av alla.