Mitt liv som Per

Igår började en ny realityserie på SVT 1 som på svenska går under namnet "Vet hut!" och oj så roligt det var! Ett antal uppkäftiga, "misslyckade" engelska tonåringar får spendera 4 veckor i en skola där allt ser ut som på 1960-talet med sträng disciplin, uppdelning av flickor och pojkar, äcklig skolmat och tidsenliga uniformer och frisyrer. Det är väldigt intressant att se hur mycket skolan har förändrats på bara 40 år, ungefär lika länge som jag kommer att vara lärare. Dagens ungdomar är mer ifrågasättande, mer fria att göra det man själv vill men också mer "lata". Det har ju sagts att vi 80-talister tillhör den första generationen som ger upp så fort det inte går som vi vill, och detta alldeles för snabbt. Om en sak vi vill göra inte fungerar, t.ex. laga mat, ta hand om blommor eller bära en tung möbel, så struntar vi i det och går istället och gör något annat eller fixar någon annan som gör det åt oss (t.ex. i exemplen ovan: mikron, mamma, pappa). Detta är ju givetvis på gott och ont, men det vi kan se är att vi 80-talister är indivdualister (egoister...?) in absurdum. Inte konstigt att så många unga är arbetslösa, de vill helt enkelt att någon eller några ska fixa jobb åt dem istället för att aktivt söka och hitta ett jobb man trivs med. Roligast i gårdagens "Vet hut!" var i alla fall en tjej, boendes i London, som skulle peka ut Plymouth på en karta över Storbritannien. "Kanske där...?" säger hon, och pekar på sin egen hemstad, London, varpå läraren gömmer sitt ansikte i händerna och suckar. Det är humor!