Mitt liv som Per

Nu är jag färdig med mitt PM i specialpedagogik, det känns skönt. Imorgon väntar The Producers på Chinateatern med hela familjen (alltså, vi ska vara publik, vi ska inte uppträda!). Jag vet att den inte kommer vara lika bra som originalfilmen från 1968, det går bara inte, men det blir nog en rolig upplevelse ändå, jag menar, Magnus Härenstam i klänning, Claes Månsson i Kenneth Mars gamla paradroll och Christine Meltzer som svenska Ulla bådar mer än gott.

Igår såg jag de första två avsnitten av True Blood, en amerikansk TV-serie om en verklighet där vampyrer lever sida med sida med de dödliga och kämpar för sina rättigheter. Redan från första bild och framåt tänkte jag bara: "Jäklar-i-helvete-vad-bra". I strongly recommend it!

Uppsala kommun satsar tydligen på flera ljuspunkter i stan: http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=821241,00.html. Jag kan tala om att det nu har blivit skithäftigt att cykla över Eddaspången efter mörkrets intrång. Inte bara är det lampor med skiftande ljus utan ovanför en tänds en lampa så fort man kommer under den. Väldigt mycket show om man säger så!

Klockan flyttades plötsligt bakåt en timme (jag håller med Claes Eriksson, var är den där förbannade timmen hela tiden?) och det blev lite mörkare i vårt land. På ICA säljer de julmust och glögg, och på vissa balkonger hänger ljusslingor. I tidningarna annonseras om julbord och allehanda julklappstips och på TV såg jag en tomte i en reklamfilm häromdagen. Can you hold all your horses for a little while, s'il vous plaît?

Och ja, på tal om hästar: Efter lite omkringsurfande har jag märkt att många drar paralleller till Det våras för sheriffen när man pratar om Barack Obama. Genialt! Jag menar, det amerikanska folket kommer kanske vakna med följande replikskifte i huvudet:

Bart: Are we awake?
Jim: We're not sure. Are we... black? 
Bart:  Yes, we are. 
Jim: Then we're awake... but we're very puzzled

Eller så säger de som i Robin Hood: Karlar i trikåer:

Robin Hood: As my first order of business, I would like to appoint a new Sheriff... my friend Ahchoo.
Crowd: A black sheriff?
Blinkin: He's black?
Ahchoo: And why not? It worked in Blazing Saddles.

Idag bjöd UNF:s Uppsaladistrikt medlemmarna på hemlig bio. Självklart hängde jag på och var helt inställd på att vi skulle se "Låt den rätte komma in". När jag kom fram visade det sig att vi skulle se "Death Race", en film om dödsrally på ett amerikanskt fängelse i en inte alltför avlägsen framtid där fängelserna är privatägda och vinstdrivande. Jiippii, tänkte jag, nu ska jag få plågas med detta i två timmar. Men det var faktiskt en intressant story, förvisso inbäddad i macho-clichéer, men helt klart sevärd! Ibland är det skönt att slänga sig ut i det okända.

Men vet att brit-popen är död när man i Liverpool, popens hemstad, spelar Basshunters engelska version av "Boten Anna" i väntan på andra halvlek av Everton-Manchester United.

Veckans två "Who cares-personer" måste vara Pär Nuder och Katrin Zytomierska.

Pär Nuder har skrivit en bok om sin tid i maktens finrum och gråter nu ut i diverse TV-soffor och intervjuer. Pär, du är inte längre med i matchen, vi vet, släpp det och gå vidare!

Katrin Zytomierska är programledare för ett sidoprogram till Idol med vad ska vi gissa, högst 100.000 tittare. Varför ska tidningar och TV blåsa upp något som angår drygt en procent av befolkningen? Skärp er, God damn it.

Är det bara jag, eller är de manliga hallåorna på TV4 ovanligt läskiga? De ser nästan konstgjorda ut. Beware the helloers!

Min mamma får säga vad hon vill, men för mig är Anna Skipper en rejäl folkhälsohjälte! Visst, hennes metoder i programmet "Du är vad du äter" är ganska hårda, men de ger ju fantastiska resultat och jag tror inte jag är ensam om att börja tänka på vad man egentligen stoppar i sig och vad den sortens mat gör med ens kropp och själ.
 
Ska man då tänka likadant i skolans värld och köra med stenhårda metoder för att nå fantastiska resultat? Jag tror att Skipper-metoden funkar utmärkt på individuell basis och med vuxna människor, men i en klass på 25 högstadieelever kanske man inte riktigt kan jobba lika intensivt, skoldagen slutar ju oftast innan 16. Dessutom är det betydligt svårare att mäta kvantitativa resultat i skolan. Skipper har ju hjälp av både våg och midjemått, men i skolan går det inte att mäta på detta vis (jag menar, skulle man väga hjärnan då?). Däremot kan ju de kvalitativa resultaten som ökat självförtroende och välmående som finns hos Skipper även mätas i skolan genom kontinuerliga utvärderingar och resultaten kan nås med bl.a. välplanerade lokaler och engagerad skolpersonal (inte bara lärarna).

Några andra folkälsohjältar är de som gör det viktiga programmet "Matakuten" om skolmaten i Sverige. Och egentligen handlar det ju inte bara om skolmaten, svenska folket i allmänhet äter ju allt mer av halvfabrikat med skumma tillsatser och låga näringsvärden. När ska folk gå ut på gatorna och protestera? Jag väntar, likaså eleverna.

"Januari var så mörk, kall var februari
Men värmen fanns där inom mig för hjärtat fanns du kvar i"

Det är med glädje jag ser att Pling har med 4 låtar i nästa års MF.

Övningen "Frys" är en improvisationsövning som ofta lockar till goda skratt. Här följer ett replikskifte från kvällens teaterpass med mina UNF:are:

- Varför står du så där?
- Jag har mensvärk!
- Du kan få en Alvedon om du vill!
- Nä, jag föredrar Ipren!
- Sa du penis?

Jag garvade mest av alla.

Idag offentliggjordes 28 av de totalt 32 bidragen i nästa års MF. Inga direkta aha-upplevelser utan det var massa Pling, G:sson och Ljunggren som vanligt. Alexander Bard har med två låtar, ska BWO sjunga båda eller tar Army of Lovers den ena? Big big world-Emilia är också med, likaså Måns Zelmerlöw. Nu är det bara att vänta till februari innan man får höra låtarna.

Om jag har tyckt tidigare att jag vill ut och jobba så är den känslan ännu tydligare nu när jag bara har två terminer kvar, man ser ju nu ljuset i tunnelns slut. Kollar nu dagligen runt på jobb- och bostadssidor för att kolla läget. Jag har dessutom chansen att bli färdig lärare redan i slutet av mars, eftersom jag redan är klar med uppsatsen och kanske kan få tillgodoräkna sommarens dramakurs i examensterminen. Det rör på sig!

Idag satte jag traditionsenligt igång radion kl. 13 för att höra Horace Engdahl förkunna vem som får årets Nobelpris i litteratur. I år gick det till en fransman, Jean-Marie Gustave Le Clézio, och jag har faktiskt läst en av hans romaner! Det hör ju knappast till vanligheten att man varken känner till eller har läst något av nobelpristagaren, men jag har alltså läst hans "Onitsha" på originalspråket. Inte för att jag tyckte den var suverän eller så, men jag har i alla fall läst en av hans romaner, kanske det blir någon till nu.

Det svenska landslaget lider verkligen av manfall just nu. Mellberg borta, Henke borta, Linderoth borta, Chippen borta, Anders Svensson borta, etc. Hur ska nu detta gå? Jag tror faktiskt att det kan gå rätt bra ändå. Jag menar, Isaksson är kvar i mål, backlinjen ser någorlunda ordinarie ut, Källström kan ha koll på mittfältet och så mannen med Ibrahomivic som efternamn finns på topp, beredd att leverera mirakel som så många gånger förr. Den mannen kan för övrigt även leverera citat utan dess like. Hans tankar om manfallet var helt enkelt: "Ja, det är väl nån som har gått förbi en svart katt". Genialt!

I vilket fall kommer jag och Jocke sitta på Råsundas läktare på lördag och vråla för fullt, idag kom biljetterna:

Det är farligt när CDON säljer ett stort antal filmer för 49 kr styck. De här filmerna kom i paket till mig idag:

Vem satte dit Roger Rabbit
Robin Hood: Karlar i trikåer
Nyckeln till frihet
Scarface
The Truman Show
Välkommen Mr Chance
Jönssonligan och den svarta diamanten

Och var ska jag få plats med dem? I need a bigger place..

Det är inte ofta måndagar känns positiva. Just nu är det däremot väldigt uppåt. Dels skrev jag tenta i morse och kan lämna den ur tankarna ett tag, och dels så har jag vunnit 2 biljetter till Sverige-Portugal på lördag! Självklart firar jag med glass och låtpärlan "J'en ai marre" med Alyzee.

Nu avbryter jag lördagens tentapluggande (ja, vi har tenta på måndag morgon, sadistiskt, inte sant?) och börjar se "South Park: Bigger, longer and uncut". Den filmen tillhör verkligen kategorin "Filmer som Per kan se om och om igen utan att tröttna". Jag skrattar fortfarande högt åt skämt jag skrattat högt åt ett antal gånger, för så bra är den. Och soundtracket! Ljuvligt. Speciellt det lilla medleyt i slutet av filmen är en stor musikalisk höjdpunkt.

Det finns en del fördelar med att springa löpband istället för att springa utomhus. Man slipper avgaser, långkalsonger och nederbörd. Det är dock lite trist att inte få andas in "riktig", frisk luft och det kan också vara ganska tråkigt att liksom inte komma någonstans hur långt man än springer. Men det värsta är nog att på ett löpband på ett träningscenter får man verkligen inte ta sig friheten att släppa en och annan halvbrakare, vilket ju är betydligt lättare att göra ute i den fagra naturen.

Igår hade vi, faktiskt, ett väldigt bra seminarium i vår kurs. Eller ja, det var mer än föreläsning egentligen. Men efter oändliga grupparbeten, diskussioner och läsning så kände nog många av oss att det bara var skönt att sitta i ett klassrum och bara lyssna på en bra föreläsare. Hon föreläste på sin karakteristiska finlandssvenska om flyktingar och visst fick man sig en och annan tankeställare. Synd att det inte är mer sånt i utbildningen, men man får väl vara glad för dessa två timmar.