Mitt liv som Per

Spenderar Valborgseftermiddagen med att lyssna på referatet från FC Gutes match i Svenska cupen mot allsvenska Helsingborg. När jag kom in i matchen stod det 1-1. Sedan kom både 1-2 och 1-3 och jag kände hoppet försvinna. Men Gute lyckades både reducera och kvittera och jag fick genast en längtan av att vara på Gutavallen med de 1300-hövdade publiken. Gute kändes rejält på gång och var nära ett segermål, men snart dog lyckan då Helsingborgs Omotoyossi (ursäkta stavning?) gjorde 3-4 på matchens sista spark i 4:e tilläggsminuten. Fotboll är ack så grymt ibland. Det var dock en njutning att höra Owe Järlö och Janne Sandberg (Gutes legendariska tränare från 90-talet) referera och känna spänningen och den gotländska patriotismen flöda.

Nu är det middag på Verandan! Smell you later!

I helgen har jag varit på min 12:e teaterfestival genom tiderna och det var i mångt och mycket precis lika kul och intensivt som vanligt.

Helgen började kl. 5.45 i lördags och när jag vaknade hörde jag att det kom musik ifrån grannarna och när jag drog upp min persienn fick jag se att där visst var efterfest med dansande människor! Så medan jag åt frukost i godan ro dansade grannarna loss. Sen cyklade jag iväg till Gnistarondellen för att bli upphämtad av bussen från Gunsta. Morgonpigga barn mötte mig och på vägen mot Stockholm sjöng vi Summan kummar och barnen höll andan så fort det kom en tunnel.

På Tollare var det sedvanlig invigning av Lelle & Tinou, som var i rejäl toppform, kanske beroende på att vi inte var så många deltagare som vi varit de senaste åren. Sedan följde föreställningar, verkstäder och ledarspexförberedande.

 

Vårt uppspel gick väldigt bra, trots (eller tack vare?) den märkbara nervositeten innan. Jag och Ida var så stolta över våra barn och de verkade också vara nöjda.

 

På kvällen blev det ledarspex där ledarna gjorde bort sig som vanligt till barnens stora glädje. Därefter var det godnattsaga och häng på diverse ställen.



På söndagen fortsatte festivalen på liknande sätt och vår tisdagsgrupp fick äran att avsluta festivalen och samtidigt förklara varför vår förening heter Gunstabusarna.



Det var skönt att det inte var så mycket folk som senare års festivaler. Nu fick både vi ledare och barnen tid att umgås med folk från andra grupper och det är ju sånt som är värdefullt med såna här tillställningar.

Jag kände också djup förståelse för när barnen ville att helgen skulle fortsätta lite till, det har man ju själv tänkt många gånger under de hittills 12 festivalerna.

Och Tollare folkhögskola. Denna underbara plats på jorden. Låt oss behålla den för alltid.

   

Jag gick till affären nyss i kortärmat och shorts! Och datumet är 24 april! Helt galet :-P Hoppas vädret håller i sig så vi får en underbar inramning till helgens teaterfestival :-)

Idag fick jag hem Stinsen brinner på DVD, alltså inte filmen utan scenversionen. På baksidan kan man läsa att Galenskaparna & After Shave spelade denna föreställning 432 gånger mellan 1987-1990. 432 föreställningar! Det måste vara nån sorts rekord. Att de samtidigt under den perioden spelade in 2 långfilmer och en TV-serie gör det hela än mer imponerande!

Jag drömde en alldeles förfärlig mardröm för någon natt sen. Jag drömde att en av Sveriges matcher i EM blev helt sönderstyckad i TV-utsändningen. Istället för matchbilder fick jag se turistattraktioner som kommentatorerna glatt kommenterade medan de ivrigt påpekade att matchen pågick för fullt. När det sedan blev någon form av matchbild var det stillbilder på spelarnas frysta, konstiga ansiktsuttryck. Hoppas verkligen att denna mardröm inte blir sann.

Djurgården har börjat strålande i Allsvenskan (Rajalakso!), Aston Villa öser in mål i de sista matcherna och FC Gute tog 3 poäng i premiären idag. Kan det bli bättre? Jo, 13 rätt på Stryktipset förstås :-)

Och snart är det EM. Jag tror Spanien vinner, det är deras tur nu (som alla tyckare säger varje mästerskap).

Idag har jag varit och tittat ut två par glasögon, man fick ju 2 för priset av 1 på Specsavers. Jag försöker hitta bilder på dem på deras hemsida, men jag tycker några är så lika men här är några ungefärliga bilder:



Ett par Tommy Hilfiger och ett par fcuk. Märkesbög eller vad? :-P

Jahapp, här hade man förväntat sig ett 4 timmar långt seminarium, men när jag hade suttit 10 minuter i klassrummet vi brukar vara i började jag undra var de andra tre studenterna samt läraren tagit vägen. Så jag gick till lärarens kontor, som var tomt. Då gick jag raskt till en dator för att kolla om läraren skickat något mejl om ändrat klassrum, men icke. På institutionens hemsida stod inget om schemaändring. Då ansåg jag att jag gjort de efterforskningar jag borde kunna göra, för jag tänkte inte gå runt och fråga varenda lärare var min lilla grupp var någonstans. Så nu har jag mejlat läraren så får vi se var informationen brast någonstans. Det är i alla fall tur att seminariet inte var obligatoriskt..

Nä, det gick visst inte att läsa dubbla kurser vid Uppsala universitet, jag som trodde att Sveriges mest välrenommerade universitet skulle kunna erbjuda det, men icke då. Jag får väl fortbilda mig senare i karriären om jag känner suget efter att undervisa i svenska alltför starkt :-)

...jag har pratat med studievägledaren på ILU och mejlat studievägledaren på Nordiska institutionen. Jag fick nämligen en uppenbarelse för nån vecka sen, vilken var att jag även vill bli lärare i svenska! Det innebär att jag skulle få läsa dubbelt de två sista terminerna, och läsa tredje terminen medan jag jobbar så att jag får grundskolekompetens i alla fall. I och med att min C-uppsats kan tillgodoräknas examensterminen så har jag massa tid över sista terminen, och inte klarar jag av att ligga på sofflocket då. 

Jag fick en svensklärarkick när jag såg avsnittet av Klass 9A där en tjejs skrivna text lästes upp för klassen och vad kan vara häftigare än att utveckla ungdomars skrivande? Visst kan man jobba med det i engelskan också, men lika långt kommer man ju inte. Det återstår att se om det är praktiskt möjligt, annars får jag vara en bitter tvåämneslärare.. Haha, nädå, inte skulle jag vara bitter, men det skulle vara kul att få pendla mellan dessa tre ämnen.

Jahapp, då var det dags att fylla år igen! Jag tycker mer och mer som min mormor att det inte är lika kul att fylla år längre, för jag menar, man vill ju alltid vara ung och känna sig på topp. Fast det förstås, 24 är väl kanske ingen ålder att börja oja sig över. Däremot kommer 25 kännas som döden!

Nu ska jag äta frukost och sen se vad som kan tänkas hända, jag vet att jag har en fin dörr att titta på i alla fall :-P

Igår bjöd jag mig själv på en födelsedagspresent och åkte till Stockholm för att se pjäsen "Nakna damer på nedre botten mittemot", en specialskriven pjäs av Bodil Malmsten till Stockholms stadsteater. Men anledningen till att jag såg pjäsen var varken den lockande titeln eller att Malmsten skrivit den utan för att jag skulle få uppleva en av mina idoler, Ulf Brunnberg, på scen.

I god tro om att jag satt där utan någon jag kände eller utan att någon visste att jag var där så smyger plötsligt min storasysters pappa Bosse fram och det visar sig att han också gått dit alldeles själv. Världen är inte större än så alltså!

Hur var pjäsen då? Den var väldigt lekfull, speciellt inledningen av akt 2 där skådespelarna gått ur sina karaktärer och alla bar samma gråa klädsel och slängde ur sig ojanden om samtiden i ett rasande tempo. Uffe B då? Han var briljant, fullkomligt lysande (för att citera Vanheden). Det finns nog få skådespelare i det här landet som kan äga scenen lika starkt som han. Även Vanna Rosenberg, min nya favorit, och Inga Landgré (80 år!!!) imponerade.

Jag tror dessutom att Ebba Hultkvist satt på raden framför. Dagens kändispoäng! 

När Ida och jag gick från busstationen ikväll efter teaterträff i Gunsta mötte vi en äldre kvinna med lite speciellt utseende. Hon gick mot oss och frågade mig helt utan att blinka: Vill du ha lite roligt ikväll? Jag hann tänka en halv sekund innan jag artigt sa: Nej, tack. Det är inte varje dag man får sexuella inviter på stan!

Jag älskar när filmer och TV-serier innehåller skådespelare som man absolut inte skulle ha kunnat tänka sig i den rollen, till exempel när komiker går in och briljerar med svåra, mer dramatiska roller.

I min favoritserie Nip/Tuck har det denna säsong dykt upp massor av skådespelare som väl kanske inte klassats som the top, men som i Nip/Tuck gjort bra ifrån sig. Larry Hagman, Rosie O'Donnell, Brooke Shields och nu senast Alanis Morrisette (!) har gästspelat under säsongen. Undrar om det finns någon baktanke?