Mitt liv som Per

Idag har jag läst både Aftonbladets och DN:s extrabilagor om fotbolls-EM. På lördag börjar det. Om en vecka spelar Sverige sin första match. I can hardly wait any longer, ge mig mitt fotbollsmästerskap nu!

För en liten stund sen presenterades den svenska EM-truppen och herre min je vad det börjar klia i mästerskapsfingrarna nu! Dessa mästerskap är ju den ultimata fotbollsunderhållningen och det är ju alltid ett snäpp roligare när Sverige är med (även fast jag håller VM 1998 som det roligaste mästerskapet!).

Bara en direkt skräll i EM-uttagningen och det var att den evigt unge och evigt nej-tackande Henke Larsson sa ja till landslaget än en gång. Och visst förtjänar han en bättre avslutning i landslaget än straffmissen i senaste VM?

Ungefär två nervfyllda fotbollsmatcher varje kväll i nästan en månad. Då är det gott att leva! EM, kom nu!

Spenderar Valborgseftermiddagen med att lyssna på referatet från FC Gutes match i Svenska cupen mot allsvenska Helsingborg. När jag kom in i matchen stod det 1-1. Sedan kom både 1-2 och 1-3 och jag kände hoppet försvinna. Men Gute lyckades både reducera och kvittera och jag fick genast en längtan av att vara på Gutavallen med de 1300-hövdade publiken. Gute kändes rejält på gång och var nära ett segermål, men snart dog lyckan då Helsingborgs Omotoyossi (ursäkta stavning?) gjorde 3-4 på matchens sista spark i 4:e tilläggsminuten. Fotboll är ack så grymt ibland. Det var dock en njutning att höra Owe Järlö och Janne Sandberg (Gutes legendariska tränare från 90-talet) referera och känna spänningen och den gotländska patriotismen flöda.

Nu är det middag på Verandan! Smell you later!

Jag drömde en alldeles förfärlig mardröm för någon natt sen. Jag drömde att en av Sveriges matcher i EM blev helt sönderstyckad i TV-utsändningen. Istället för matchbilder fick jag se turistattraktioner som kommentatorerna glatt kommenterade medan de ivrigt påpekade att matchen pågick för fullt. När det sedan blev någon form av matchbild var det stillbilder på spelarnas frysta, konstiga ansiktsuttryck. Hoppas verkligen att denna mardröm inte blir sann.

Djurgården har börjat strålande i Allsvenskan (Rajalakso!), Aston Villa öser in mål i de sista matcherna och FC Gute tog 3 poäng i premiären idag. Kan det bli bättre? Jo, 13 rätt på Stryktipset förstås :-)

Och snart är det EM. Jag tror Spanien vinner, det är deras tur nu (som alla tyckare säger varje mästerskap).

På söndag är det dags för avspark i årets allsvenska. Mitt Djurgården möter pappas IFK Norrköping och jag tror att mina kära blåränder får en tuff match, eftersom Idrottsparken lär vara fullsmockad av Peking-fans som längtat så efter att åter vara i fotbollens finrum och som kommer göra allt för att lyfta sitt lag till seger. Jag är också väldigt osäker på var Djurgården anno 2008 står, det känns inte helt stabilt om man säger så. Qui vivra verra!

På tal om fotboll spelade Sverige träningsmatch mot Brasilien vilket fick mig att åter minnas sommaren 1994 då jag officellt blev förälskad i världens största och folkligaste idrott. Jag tror inte att jag såg någon av Sveriges matcher i detta fotbolls-VM, men jag minns hysterin och glädjen kring Brolin, Dahlin och framför allt Ravelli. Det jag dock minns allra mest är fotbollsbilderna som jag och min kompis Patrrik samlade på i ett gemensamt album. Den dagen vi öppnade förpackningen som innehöll Romario, världens då bästa fotbollsspelare enligt oss, var en dag av fullständig lycka. Det albumet ligger nog hemma på vinden någonstans, nött och från en tid då pengarna inte helt hade tagit över fotbollen och med bilder på obeskrivbara profiler som Alexei Lalas, Carlos Valderrama och en tragisk Diego Armando Maradona som fick göra sorti från sin sista VM-match arm i arm med en sköterska som tog honom till dopingkontrollen. The rest is så att säga history.

Om matchen igår: Sebastian Larsson och Fredrik Stoor känns givna i startelvan. Isaksson och Anders Svensson likaså. Frågan är hur våra anfallare kommer sköta sig, en formtopp är att hoppas på för Zlatan, Elmander, Rosenberg och Allbäck. Och Pato, PATO! En ny Pelé är född.

Så var det 2008, och Aston Villa tog ytterligare en vinst i årets Premier League. Aston Villa är nu nära fjärdeplatsen. Fjärdeplatsen! Fatta! Det är så jag får nypa mig över hela kroppen. Om Aston Villa kommer fyra får de ju spela Champions League nästa säsong. The Fucking Champions League! Inte i mina vildaste drömmar har jag kunnat tänka mig att mitt Aston Villa ska slåss bland de stora lagen. Mitt lag ska ju alltid vara en slugger, en överlevare. Men nu har vi en av världens förmligen bästa klubblagstränare, Martin O'Neill, som gör underverk med Aston Villas unga, minimala trupp. Keep up the Villa spirit!

Ok, nu blir det mycket fotbollssnack igen, men det far ni tala ;-)

Sa har skulle jag vilja att Sverige staller upp i sommarens EM, med en 4-2-3-1-uppstallning:
Isaksson
Concha-Mellberg-P.Hansson-Edman
Linderoth-A.Svensson
Elmander-Kallstrom-Ljungberg
Ibrahimovic

Kanske nagot vagat, vad tycker ni? :-D

Zlatan uttalade sig igår om hur samarbetet med Johan Elmander ska funka och hur de ska hitta varandra på planen. Den stora artisten svarar:

"Jag tror inte det är så svårt, han är 1.90..."

Igår spelades EM-kvalmatchen mellan Sverige och Danmark. En match som fick ett fruktansvärt tråkigt slut tack vare en klart påverkad dansk supporter (enligt Aftonbladet hade han druckit 15-20 öl). Hade han gjort sitt illdåd om han inte hade varit påverkad? Förmodligen inte, men den viktigaste frågan är nog: Hade han gått på matchen om han inte hade fått dricka öl på arenan? Jag tror, och hoppas, att svaret är ja. För upplevelsen att se en match och se sitt favoritlag är väl ändå det viktigaste? Ett exempel är alla de tusentals matcher som spelas i de lägre divisionerna i Sverige. Där serveras, oftast, ingen alkohol men likväl dyker publiken upp för att heja, tjoa och uppleva världens mest populära idrott på sin hemmaort.

För mig finns det bara en åtgärd: Förbjud alkoholförsäljning på arenorna och försök i möjligaste mån förhindra påverkade människor att komma in på arenan. Alkohol och idrott hör inte ihop. En fotbollsmatch ska kunna upplevas utan att påverkade supportrar springer in på arenan, kastar ölburkar omkring sig eller sprider en orolig stämning. Låt fotbollen segra, inte alkoholindustrin och våldet.

När jag listar mina fotbollslag närmast hjärtat dyker tre klubbar upp: Visby/Gute, Djurgården och Aston Villa. Självklart har jag också ett favoritlag i italienska ligan, Milan, men jag har aldrig känt något så där speciellt för dem så som jag gör med de andra klubbarna. Men ikväll kände jag hur det värmdes inom mig när Milan slog ut Manchester United och spelade en bländade fotboll, härförda av den evigt unge Paolo Maldini. Välkomna tillbaka till mitt hjärta Milan, det blir nog dags att leta fram Milantröjan med namnet Blomqvist på ryggen och bära den med samma stolthet som på skolkortet i åttan ;-)

Det känns verkligen som fablernas värld när man tänker på gamla svenska landslagsstjärnor som helt plötsligt vaknar till liv och befinner sig i fotbollens absoluta finrum.

När jag var i Frankrike fick jag närmast en blandning av skratt- och hjärtattack när jag via internet läste att Magnus Hedman var på gång till Chelsea! MAGNUS HEDMAN?! CHELSEA??!?!?!? Det fanns inte på min världskarta men tydligen behövde den justeras om.

Just nu läser jag att Henrik Larsson är klar för Manchester United. I och för sig bara för en kortare period, men ändå, MANCHESTER UNITED?!?!? Fotbollsvärldens överlägset mest kända klubb.

För att göra en parafras av radiokommentatorn Lasse Granqvists referat från 5-0-matchen mot Bulgarien i EM 2004: "Vad är det som händer med våra avdankade landslagsstjärnor"?

Nu förväntar jag mig följande besked under vintern:
¤ Thomas Ravelli skriver på för Barcelona efter att två av deras målvakter brutit varsitt ben
¤ Håkan Mild går till Bayern München och beskrivs som "Der schwedische Krieger"
¤ Jocke Björklund och Patrik Andersson går till Milan. "Kan Paolo Maldini så kan väl vi!", slår Andersson bestämt fast.
¤ Johnny Ekström går till Inter där han anses vara ett lysande komplement till Zlatan på topp
¤ Jesper Blomqvist spelar i Real Madrid där han äntligen får återförenas med David Beckham.

För att avsluta denna blogg om avdankade fotbollsspelare så är det värt att citera UNT:s fotbollskrönikör Carl Göranssons rader från idag om Tomas Brolin:
"Jag har fortfarande inte riktigt smält att han bara var 24 år när han bröt foten på Råsunda. Faktum är att 'Brollan' inte är äldre än att han med lite god vilja fortfarande hade kunnat spela på toppnivå - kanske till och med i landslaget"
Tänkvärda och ganska sorgliga ord.

Imorgon smäller det. En månad fylld av fotboll. Jag känner mig som ett litet barn dagen innan julafton. Det ska bli helt underbart! Världens största show med några av världens största artister. Jag vågar inte tippa, men jag hoppas på England (för Svennis skull), Elfenbenskusten (för Eboués skull), Frankrike (för elegansens skull) och Sverige (för min känslomässiga skull). Jag tror faktiskt att Brasilien kommer göra ett dåligt VM, fråga mig inte varför. Turneringens kung blir Thierry Henry.

Att se bilder på Zlatan, Henke och Lars Lagerbäck från Gutavallen känns så märkligt. Här springer den svenska VM-truppen runt på det gräs och på den arena där jag en gång i tiden upptäckte min kärlek till fotbollen. Där har jag sett storheter som Vladimir Kapustin, Jonas Nygren och Jesper Hammarlund briljera, jag har gått som assisterande domare på båda dess sidlinjer och jag har dessutom snubblat när jag sprang 60 meter i någon skoltävling. Just nu rör sig världsstjärnor där och det känns makalöst. På min lilla vall! Jag önskar verkligen att jag hade fått vara där och uppleva det på plats så jag kunde lägga till ytterligare ett glädjefullt minne med Gutavallen. I vilket fall så fanns det säkerligen många barn och ungdomar som var där igår och som liksom jag fick det första kärleksögonblicket med fotbollen på just Gutavallen.

Att se bilder på Zlatan, Henke och Lars Lagerbäck från Gutavallen känns så märkligt. Här springer den svenska VM-truppen runt på det gräs och på den arena där jag en gång i tiden upptäckte min kärlek till fotbollen. Där har jag sett storheter som Vladimir Kapustin, Jonas Nygren och Jesper Hammarlund briljera, jag har gått som assisterande domare på båda dess sidlinjer och jag har dessutom snubblat när jag sprang 60 meter i någon skoltävling. Just nu rör sig världsstjärnor där och det känns makalöst. På min lilla vall! Jag önskar verkligen att jag hade fått vara där och uppleva det på plats så jag kunde lägga till ytterligare ett glädjefullt minne med Gutavallen. I vilket fall så fanns det säkerligen många barn och ungdomar som var där igår och som liksom jag fick det första kärleksögonblicket med fotbollen på just Gutavallen.

Idag är det en månad till en av årets största händelser. Fotbolls-VM. En månad fylld av klacksparkar, offsidebedömningar och tändandet av nya stjärnor. En månad med den allra vackraste och demokratiska av sporter. Det där lät kanske lite läskigt, men för mig är det så. Fotboll är en sport som alla kan ta del av, ung som gammal, kvinna som man, europé som afrikan. Det enda som behövs är någon form av boll, till skillnad från andra sporter där viss utrustning måste finnas. Fotbolls-VM är underbart. Här möts nationer på lika grunder, 22 mot 22, och allt kan hända precis som i alla sagor. Jag ser fram emot möten i gruppspelet som Serbien&Montenegro-Holland, Argentina-Elfenbenskusten, USA-Tjeckien och Portugal-Iran, bara för att nämna ett fåtal matcher. Hur går det för Sverige då? Jag vågar inte tippa. Det känns som att det kan gå hur som helst. Allra helst skulle jag unna Sverige en stor framgång med tanke på hur snöpligt det har slutat i de två tidigare mästerskapen. Jag hoppas Sveriges saga kryddas med kanonmål från Zlatan, grymma glidtacklingar av Mellberg och spelintelligens från Kimmen. En månad kvar. "Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr"

Vad finns det mer att säga? Guldet är tillbaka i huvudstaden. Nu blir det guldfest på söndag! Oh yeah!

Hmm. Skulle skriva något här...Kommer inte ihåg vad bara...Jaja, får väl skriva lite om allas vår Zlatan då.
Efter en match som måste ha varit en av de tråkigaste jag har sett, så finns ändå Zlatan som förgyllare av matchen. Drivet, skottet, den försenade glädjen. Grymmaste målet på länge. Jag började nästan gråta där i min fåtölj. I alla fall skakade jag av glädje. Fotboll är härligt, inte sant?

Snart avspark för VM-kval-matchen Sverige-Bulgarien. Fotbollsnerverna är på helspänn. Ett viktigt steg mot VM nästa år kan tas ikväll. Hoppas Kroatien förlorar också så blir allt frid och fröjd. Jag tror på 3-1 med Kim, Chippen och Zlatan som målskyttar för Sverige. Deutschland, hier kommen wir!