Mitt liv som Per

Jag tycker verkligen synd om elever som tvingas ha steg 5-lektioner i franska på fredageftermiddagar mellan 14.30-16.30. Det är ju inte precis högsta energilåga från varken deras eller lärarens (dvs. min) sida. Vi höll dock humöret uppe och de fick jobba lite med "I väntan på Godot", världens mest minimalistiska pjäs som jag kallar den. Men nu är det skönt med helg.

En annan rolig sak med min VFU-skola är följande: Rektorn för skolan tillhör originaluppsättningen av det gotländska kultbandet Smaklösa. Han började prata om detta på en personalkonferens igår och jag kom helt av mig i lyssnandet och fattade aldrig riktigt varför han började prata om just det bandet. Därefter fick vi lärarkandidater presentera oss lite, varpå jag sa: "Jag kommer från Gotland så jag har hört Smaklösa en gång...Och det räckte!" till kollegiets stora förtjusning.

När man hittar ett litet undervisningshäfte om Romeo och Julia från 1973 där Richard Glover, min gamla universitetslärare, står som medförfattare inser man att vissa personer alltid kommer sväva som små andar i den svenska skolans alla vrår. Richard är sannerligen en av dem.

Buss till praktiken, buss från praktiken strax efter lunch. Kopiera manus på expen. Buss till ILU för 3 timmars seminarium. Buss tillbaka till stan. Byte till Knutbybussen som var en halvtimme sen. Teater med mina teaterbarn. Buss tillbaka till stan. Missar bussen hem, går istället.

Idag när jag skulle sluta för dagen och ta bussen hem visade det sig att folk trängdes i busskuren och en fullsatt buss med skylten "Ej påstigning" susade förbi till missbelåtna läten. Vintern hade nu kommit rejält till Uppsala med många inställda och försenade bussar. Jag trotsade dock snövädret, ignorerade lokaltrafiken och började traska hem. Det blev en rask snöpromenad på 45 minuter och det gick ju faktiskt vägen det med.

En månad till julafton idag, det känns inte särskilt länge sen sist. Jag önskar mig en hårtrimmer så jag slipper gå till frisören och slösa hundralappar längre. 

Är det en slump att detta ymniga snöfall som nu råder sammanfaller med världscuppremiären i längdskidor? Vintern är återkommen, fram med långkallingarna.

Efter förra veckans övertygande seger mot Arsenal hoppas jag på ännu en glädjerusig lördag för mitt älskade Aston Villa när vi möter kanske världens bästa klubblag hemma på Villa Park. Kan vi lyckas vinna igen och verkligen fortsätta vara med i toppen av Premier League? Can barely wait 'til 6.30..Efter den matchen är det ju dessutom Zlatan Show mot Juventus som gäller. Fotboll är nog min största drog när allt kommer omkring.

Nu är jag som sagt ute på VFU och idag fick jag träffa en ny grupp elever. Min handledare har med mina nya grupper bett eleverna att hitta på frågor på franska och sedan fråga ut mig för att på reda vad jag är för en prick. Jag fick verkligen ge svar på tal när frågan "Quel est le sens de la vie?" (Vad är meningen med livet?) kom upp. Under bråkdelarna av en sekund virvlade slutatserna av min gymnasieuppsats i just det ämnet fram och jag snabböversatte och svarade eleven: "Trouvez ce qu'on aime faire et le faire!", vilket kort och gott betyder "Hitta det man älskar att göra, och gör det!". Ibland är hjärnan verkligen på inspirerande högvarv, spännande va?

Igår började jag min 5 veckor långa VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning) på Lundellska skolan i Uppsala. Det har dock inte riktigt kommit igång ännu, för igår fick jag komma dit först kl. 15 och träffa min handledare och idag har hela skolan "utvecklingssamtalsdag" så det är inga lektioner och min handledare sitter i samtal från 8-17. Jag var där på förmiddagen för lite planering och var också med på två utvecklingssamtal, men nu blir det planering hemifrån istället. Det är verkligen bra att det där med utvecklingssamtal numera är väl befäst även på gymnasieskolan, man kan få ut så mycket av såna samtal om de används på rätt sätt! Imorgon ska jag träffa elever, det ska bli kul.

Vad ska man då säga om fotbollsgalan igår? Kul med Carina Bergs inflytt till en skogstokig Lars-Åke Lagrell, men annars var det väl rätt slätstruket. Att Pia Sundhage inte fick nån form av precis var skandalöst, jag menar, förutom att hon var enda svensk som vann guld i OS så ledde hon USA till vinst i OS, den turnering som har högst prestige inom damfotbollen. Och icke att förglömma: Hon bojkottade cermonibanketten i Vita Huset! Skandal var ordet, ut med juryn!

När jag gick och lade mig igår märkte jag att jag inte hade haft igång min mobiltelefon på hela dagen! Det var väl kanske inte meningen, men ändå rätt skönt att veta att jag inte behöver vara kontaktbar 24/7.

Igår vann mitt älskade Aston Villa mot Arsenal på bortaplan med 2-0. Det är inte ofta jag har kunnat skriva den meningen precis, nästan så man får nypa sig i armen! Och vi inte bara vann, vi spelade fruktansvärt fin fotboll rätt igenom. Vi kunde till och med kosta på oss en missad straff! Jag vill inte filosofera över varför jag kan känna en sån kärlek till en simpel sak som en fotbollsförening. Jag vägrar den filosofiska analysen och nöjer mig med den fina känsla jag har när jag ser mitt Villa spela fotboll i Premier League, världens bästa fotbollsliga.

Håller på och laddar hem ABBA:s samtliga album (ja, ibland är jag i de tagen) och inser hur många okända låtar de har som inte spelas jämt eller finns med i musikalen Mamma Mia. Jag menar, man skulle ju lätt kunna göra en till musikal med andra låtar. Kanske den skulle kunna heta Pappa Pia och bland annat innehålla dessa låtar:

¤ When I kissed the teacher
¤ As good as new
¤ Ring Ring
¤ Happy new year
¤ The Piper
¤ Me and I
¤ Bang a boomerang
¤ So long

Vem är på?

När man vaknar är det mörkt ute. Sen blir det grått. Regnstänk. Inga muntra miner. Snart skymmer det igen, cykellampans batteri är inte laddat. Allsvenskan är slut, bandypremiär på regnvåta bandyplaner. Krampaktiga försök till julstämning redan nu gör mig tokig. Ge mig nu december, med kalenderöppning och adventsljusstakar, lagom med snö. November är nog det sämsta som finns.

Igår gjorde Alexander Skarsgård entré i True Blood. Han både låter och ser ut som sin pappa när han fick spela äldsta vampyren i baren "Fangtasia" (Vampyrer gillar tydligen ordvitsar). Dessutom fick han snacka lite svenska! Och ja, kvalitén på serien håller fortfarande hög klass, det är helt enkelt omöjligt att ta blicken från rutan.

I helgen var jag som sagt på valberedningskurs, och nog för att jag lärde mig ett och annat om valberedning, men helgens höjdpunkt var att få lyssna till Tollares första rektor, Gösta Vestlund, 95 år. Han var så full av liv, nyfikenhet, klarhet och klokhet att man blev alldeles varm i själen. Han har skrivit en bok om sitt liv, som tyvärr inte finns till salu längre. Men den finns på två bibliotek i Uppsala så jag lånar nog hem den över jul och läser med glädje. 

I helgen ska jag på IOGT-NTO-rörelsens valberedningskurs på Tollare. Jag anmälde mig ju som en av två frivilliga till att vara valberederare för Junis-distriktet i Uppsala, så då måste jag ju ta uppgiften på allvar och lära mig lite om vad det innebär att vara valberedare och hur man kan gå till väga. Vi ska dock inte bo på Tollare, utan 2 km därifrån, antar att förbundsstyrelserna har bokat alla "sviter" på folkhögskolan. Det blir med andra ord tidigt sänggående denna fredagkväll, som jag nog tänker runda av med senaste Die Hard-filmen så att hjärnan inte behöver snurra alltför många varv.

Ibland undrar man ju om vissa professorer har betalt för antal ord de skriver i en bok/artikel/forskningssammanfattning. När jag läser vissa texter inser jag att en text på 20 sidor med lätthet skulle ha kunnat kortas ner till max 5 sidor. Varför ska det vara så krångligt och icke lättillgängligt? Speciellt när man läser texter i ämnet didaktik, som ju handlar om undervisning, borde ju författarna inse att för att nå kunskap måste man förstå det man läser, vilket inte alltid är fallet för oss stackars galärslavar till studenter under akademikernas tunga, svårförstådda mantel.

Inatt är det mängder av valvakor inför världens mest bevakade demokratiska process. Inte för att jag har studerat kandidaterna så noga, men nog känns det fräschare med en 47-åring till president än en gubbe som är fyra år yngre än min mormor. Jag tror inte jag stannar uppe inatt och tittar, däremot kan jag rekommendera Aftonbladets valvaka där jag just såg och hörde Uppsalalektorn Daniel Ogden prata svenska för första gången. It's a shame, för Ogden talar grymt skön amerikansk engelska.

Förra veckan fick jag följande fina ord på mejlen:

"Jag letar efter föredragshållare och ledare av workshops etc. för inspirationsdag den 15 november i Uppsala. Därför frågar jag dig om du vill komma och inspirera oss till att bli junisledare. Junis distriktsstyrelse kom nämligen fram till att du är den mest inspirerande de känner till och en utmärkt representant för alla junisledare."

Idag sms:ade jag med min moster och fick följande ord:

"Vet inte vad det är med dig som får en att känna sig så glad!"

Ibland behövs det inte så mycket för att man ska kunna sträcka lite på ryggen och känna sig värdefull. En bra grej att ta med sig in i läraryrket, förmodar jag!

På dryga två dagar hinner man med rätt mycket i Stockholm:

¤ Äta amerikanskt, italienskt och japanskt.
¤ Krafsa i Margaretha Krooks näsa.
¤ Sitta längst fram på Chinateatern och se en rolig version av The Producers
¤ Träffa två kusiner, en kusinbarnsbebis, en moster, en morbror, en storasysterspappa, en storasysterspappasdejt, en storasysterskille och så syskon och föräldrar såklart
¤ Ta en lagom rejäl söndagspromenad på Östermalm i jakt på fina frukostfik (resultat = noll)
¤ Nästan få pappa att vilja tatuera sig

Kort sagt, en intensiv, rolig och fartfylld helg!