Mitt liv som Per

Igår var jag ute hos min Junis-förening i Gunsta och arrangerade disco för låg- och mellanstadiebarn i bygden. Det var riktigt kul att se alla finklädda barn strömma in och dansa, handla godis och allmänt busa. Det som slog mig var att det här med tryckare var någorlunda inne för lågstadiebarnen, medan mellanstadiebarnen inte alls verkade vilja veta av tryckare. På min tid var det i alla fall tvärtom :-P Jag passade också på att utöva en av mina favoritsysselsättningar: Betrakta människor. Jag betraktade barnens blickar mot varandra, deras samspel och deras agerande i olika situationer. Oj vad roligt det är! Det var en bra kväll där vi arrangerade något värdefullt för drygt 80 barn. Stimulerande!

Igår passade jag också på att handla nya höstskor på Din Sko. Efter ett tag kom även skådespelaren Bengt Nilsson (från Lite som du bl.a.) in och började titta sig omkring i samma hörn som jag. Han är cool och stilig på något vis! Men det vågade jag givetvis inte säga till honom med risk för att verka fånig.

På torsdag uppträder Marit Bergman på Katalin. Det känns som att man borde vara där och sjunga med i hennes underbara låtar. Hon är för övrigt också cool och stilig!

Den här helgen har jag varit på lite semester. Jag fick ett infall för en månad sen när jag såg hur arbetsamma mina helger i september skulle se ut. Så jag bokade en resa till en svensk stad där jag aldrig varit förut, precis som jag gjorde förra året då det blev Malmö. I år åkte jag till Karlstad och Sola i Karlstad levde verkligen upp till sitt namn. En vacker helg med rekreation och reflektion på tablån. Jag hittade också ett alldeles underbart promenadstråk längs med Klarälven bort till den stora klumpen Löfbergs Lila Arena. Karlstad var mysigt och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo där.

När jag åkte till Karlstad förväntade jag mig en helg utan att träffa någon man kände. Men världen är inte större än så. Mitt i centrala Karlstad träffar jag på min gamla Junis-ledare Ann-Marie Engström och hennes man. Vi utbrast nästan samtidigt: Vad gör DU här? Jag kopplade direkt att hon var och hälsade på Jocke, medan jag fick förklara att jag var på någon slags semester. Man kan alltså inte vara helt oigenkänlig oavsett var man åker, tänk på det ;-)

På tåget hem fick jag lite schlagerkuriosa på köpet. När tåget var i Södertälje gick Andreas Lundstedt förbi mig. Jag trodde att han skulle gå av och började fundera på om han verkligen kan bo i Södertälje. Sedan behövde jag gå på toa. Dörren var låst. Jag satte mig och väntade en stund tills dörren öppnades och ut steg samme Andreas Lundstedt. Därefter gick jag in och satte mig. Jag fick alltså uppleva känslan av att gå på toa direkt efter en schlagerstjärna! Jag är pervers och sinnessjuk, jag vet!

...ni har äntligen fått Rolf K. Nilsson som riksdagsledamot. Som vi har längtat! Jag kan inte vänta längre, jag måste hem och skaka hand med alla som kryssade för honom i personvalet! Åh gotlänningar, ni underbara folk!

PS. Ironi är min största drivkraft här i livet DS.

Idag när jag kikade ut genom mitt fönster var det mulet. Ovanligt mulet kändes det. När jag sedan gick mot stan kändes blickarna tunga, vädret kvavt och valstugorna var i färd med att bäras bort. Väljarna har sagt sitt, vi kommer få en borgerlig regering. Det känns bittert och tråkigt. För hur kommer det nu bli med alkoholpolitiken, miljöpolitiken och skolpolitiken? Blir det en sänkning av alkoholskatten och upphörande av alkoholmonopolet? Blir det satsningar på utbyggd kärnkraft och ignorering av klimatfrågan? Blir det betyg längre ner i åldrarna och flumförtal av modern pedagogik? Det är denna ovissa och skrämmande framtid vi går till mötes de kommande 4 åren. Men men, de har ju roligt den där alliansen och det är tydligen det viktigaste!

Vad ska man då säga om Göran Persson? En politiker jag har lärt mig att tycka om. Ser man bakom den där fasaden som kan verka bufflig och ignorant så finns där en man med en stark vilja och ett stort hjärta. Han höll också ett väldigt bra sista anförande. Det var synd att han inte fick kliva av i tid, säg 2003 eller 2004. Det hade han förmodligen gjort om Anna Lindh hade fått leva vidare. Det är riktigt förbannat trist att Socialdemokraterna gick miste om den förändringen...

I helgen är jag ansvarig för en grundledarutbildning som Junis Uppsala län anordnar. Det är 18 anmälda vilket är väldigt positivt och kommer leda till flera grupper med bra verksamhet för barn. Jag kommer hålla i de mesta av kursdelarna och jag har börjat fila på en liknelse för att förklara vad en folkrörelse är. Det är säkert redan använt men jag är i alla fall stolt över min version ;-) Jag kommer också (förmodligen) värva ett tiotal UNF:are vilket alltid är lika härligt :-D

Maud Olofsson är en läskig kvinna. Naiv, trångsynt och totalt utan verklighetsuppfattning. Jag börjar nästan överväga att hon är den partiledare jag tycker minst om. Jag ryser bara hon öppnar munnen. Må hon inte ingå i en svensk regering om några månader...

I Aftonbladet idag finns en vädligt bra krönika av Lena Sundström (http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,887384,00.html) om dokumentären Vikarien som gick på TV i lördags. Jag blev alldeles varm både av krönikan och dokumentären så jag rekommenderar båda starkt! Vikarien är ett vettigt inlägg i skoldebatten om man jämför med Folkpartiets grundlösa och osakliga påhopp..

Trots den senaste skandalen som skakar Folkpartiet har jag svårt att känna någon skadeglädje. Jag kan villigt erkänna att Folkpartiet är det parti jag tycker minst om av våra sju riksdagspartier. Men jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att den oreda som enstaka rötägg i partiet har åstadkommit ska skugga partiets politik och vilja. Jag vill ha en valrörelse som handlar om politik och inte om misstankar om brott. Det är genom argument, starka viljor och debatt ett val ska vinnas, inte genom skandaler och smutskastningar.

En annan nyhet som har skakat landet den här veckan är nyheten om att tre spelare sparkats ur truppen efter att ha brutit mot regeln om när man ska befinna sig på hotellet. Jag sitter och bollar (ytterst dålig ordvits :-P) mellan två läger. Den ena säger mig: Bra, Lagerbäck! Har spelarna sagt att dessa regler ska följas så är det helt rätt att utföra åtgärder mot dem som bryter mot dessa regler. Men å andra sidan tycker jag att såna här konflikter inte ska kunna dyka upp i en grupp där gott ledarskap utförs. Jag börjar bli mer och mer tveksam till Lars Lagerbäcks ledarskap. När det ständigt skapas konflikter, grupperingar och dåliga resultat måste det vara något som klickar. Kanske försvann harmonin i samma stund som Tommy Söderberg lämnade A-landslaget?

Idag hade jag uppstart med min teatergrupp i Gunsta. 5 barn dök upp på första träffen, varav ett nytt ansikte. Vi får se om det kommer fler nästa gång. Det kändes härligt att kliva in i Godtemplargården i Gunsta (den finaste IOGT-NTO-lokal jag känner till) igen och känna kreativiteten flöda över mig. Några av barnen hade önskemål om att vi ska göra en musikal i år. "Ja, du kan ju skriva ihop lite låtar och så, det är väl inte så svårt? Det är ju typ som teater fast man sjunger. Kan det inte vara som Grease?" var något av vad jag fick höra denna kväll. Jag får se vad jag gör, jag fick lite svaga idéer som åtminstone är ett steg mot musikalhållet, men inte att jag tänker damma av gitarren i försök att hitta min musikaliska talang :-P 

Sommaren 2006 har förflutit. Nu är det höst och i förmiddags stod regnet som spön i backen. I helgen har det varit distriktsstyrelsesamling med massa pepp och info inför hösten. Det kändes kul att träffa både nya och gamla ansikten och jag kan inte hjälpa det, jag förundras fortfarande över att det finns nya ansikten att se inom IOGT-NTO-rörelsen. För det känns ibland som om man redan träffat "alla" som är engagerade. Men icke då, vi är stora, starka och stolta (och snygga!).

I fredags var jag på bio och såg "Den enskilde medborgaren", Galenskaparna & After Shaves nya film. Den var riktigt bra, trots en ganska seg början. Jag tycker det är härligt att de fått in etablerade skådisar i sina filmer för att få ytterligare en dimension. För den enda riktigt bra karaktärsskådespelaren i GAS är ju Anders Erikssson och han kan ju inte lyfta alla deras filmer (vilket han gjort så många gånger tidigare). Örjan Ramberg glänste i huvudrollen som den rike, men ack så ensamme Stig Roxby och Claes Erikssons underfundiga och gemytliga manus gav mig en stor känsla av mys.

I samma salong träffade jag en klasskompis från lågstadiet. Det var som om tiden stått stilla. Hon var sig så lik att jag inte tvekade en sekund över vem det var. Det är häftigt att man kan minnas röster, gester och manér från någon man inte pratat med på 10 år, ett bevis på att man trots allt gör avtryck i många människors liv utan att man reflekterar särskilt mycket över det.

Nu är det söndagsfika på gång, jag och Kristoffer ska bära bord :-D
Adios!