Högre studier

Har funderat på en sak. Varför blir undervisningen mindre och mindre gemytlig och avslappnad ju äldre man blir? När man gick på lågstadiet sjöng man när någon i klassen fyllde år, ibland fick man glass, man åkte på roliga studiebesök, man sjöng glada sånger och filosoferade om vardagsfrågor. På universitetet vet inte lärarna vad man heter, umgänget med klassen är begränsat näst intill obefintlig, undervisningen bedrivs med eleverna sittandes i timmar och någon glass är det aldrig tal om. Varför måste allt bli så spänt och allvarligt bara för att man är 21 och inte 8? När jag blir lärare ska jag försöka återinföra lite glädje och slapphet i all den betygshets som råder på gymnasiet. Bjuda på hembakta bullar, sjunga på födelsedagar, fixa roliga föreläsare och utflykter. Bara för att få mina elever att inse att livet inte är så allvarligt, egentligen. Nu har jag skrivit detta manifest, så nu finns det här ifall jag glömmer bort det om 4 år. Jag tror inte jag kommer glömma.

Kommentarer
Postat av: Anna

JA! Lärare med dina tankar vill vi ha. Man är aldrig för gammal för födelsedagssång, bullar och utflykter! Vi hade faktiskt en bra lärare på högskolan för ett år sen som förstod vikten av att slappna av lite. Varje gång vi började se trötta eller okoncenterade ut fick vi ställa oss upp och sjunga och göra handrörelser till. Det var typ Imse vimse spindel och Min hatt den har tre kanter. Det var både effektivt och roligt. Samma lärare gav sig katten på att lära sig våra namn, så det första vi fick göra var att upprepa vad alla hette (vi var 30-35) och därmed satt det. Läraren visste och vi visste. Så heja heja, mer sånt!

2005-09-23 @ 20:18:22
URL: http://annasa.blogg.se
Postat av: Mam

Jag håller med Anna, mera sånt, se till att eleverna minns det roliga med sin skoltid. Själv minns jag min folkhögskoletid på 60 -talet som så, det var helt plötsligt kul att gå på lektioner
och det tack vare inspirerande pedagoger som såg till att vi trivdes på skolan. Det var även mycket spex, teater, sång, dans och glada middagar som alla på skolan hjälptes åt att arrangera.
Från den tiden finns många härliga minnen och man knöt kontakter för livet.
Så ta med dina goda tankar när du om fyra år står inför en klass på gymnasiet.
Mam

2005-09-25 @ 20:12:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0