Mitt liv som Per

Idag var jag en vända in till Stockholm för att se på hockey med några av mina gamla kollegor från Gotlands Domarklubb och som vanligt när jag närmar mig kungliga huvudstaden så öppnar mina kändisspanarögon upp sig.

Förutom de kända hockeyprofiler jag såg så såg jag han som spelade med i Rederiet och var ihop med Micki ett tag, Stefan tror jag karaktären hette, men har inte en aning om vad skådespelaren hette! Han åkte i alla fall i samma tunnelbana som mig försedd med barnvagn.

Sedan på hemvägen såg jag Mårten Eriksson, en äkta schlagerräv! Han är numera mest låtskrivare, men hans bidrag från 1996, Förlorad igen, är en riktig godbit! 

Har kommit fram till att jag inte reagerar lika kraftigt som jag gjorde förut när jag såg en kändis, minns framför allt första gången jag gick förbi Gösta Ekman. Jag stod nog och gapade i en minut! Det enda som skulle kunna bräcka den stunden vore väl om Gösta gick förbi med Ulf Brunnberg och Björn Gustafsson i släptåg. Då hade jag flippat ut och nynnat temat till Jönssonliganfilmerna och rabblat massa repliker ur filmerna och blivit intagen på någon form av akutvård. Men jag är ju lite knäpp också.