Mitt liv som Per

Kom nyss hem från stan där jag bl.a. köpt en skjorta på H&M. På väg mot kassan för att betala ser jag någon bakom kassaapparaten som ser väldigt mycket ut som en gammal klasskamrat till mig. Jag börjar fundera i långa banor på om det verkligen är hon, spetsar öronen ordentligt för att försöka höra på rösten om det är hon. Sedan kommer jag fram till kassan där våra blickar möts och det är ingen tvekan om att vi känner igen varandra. Därefter babblar vi på om ditten och datten (dvs. vad gör du i stan, hur länge har du bott här etc) och sen blir jag tvungen att gå för att inte förarga kön bakom mig :-P

Det är trevligt med såna möten. Att träffa en människa som man spenderat 3 år i samma klassrum med (dessutom de 3 överlägset roligaste skolåren i mitt liv). En människa man på sätt och vis har delat en del av sin barndom med. Hon sa att hon hade sett mig på stan några gånger men inte trott att jag skulle känna igen henne. Men visst gjorde jag det, jag skulle kunna säga att hon var mer lik sig själv än någonsin, eller hur man nu ska uttrycka det.

Dessutom köpte jag en nagelsax!