Mitt liv som Per

Sommaren 2006 har förflutit. Nu är det höst och i förmiddags stod regnet som spön i backen. I helgen har det varit distriktsstyrelsesamling med massa pepp och info inför hösten. Det kändes kul att träffa både nya och gamla ansikten och jag kan inte hjälpa det, jag förundras fortfarande över att det finns nya ansikten att se inom IOGT-NTO-rörelsen. För det känns ibland som om man redan träffat "alla" som är engagerade. Men icke då, vi är stora, starka och stolta (och snygga!).

I fredags var jag på bio och såg "Den enskilde medborgaren", Galenskaparna & After Shaves nya film. Den var riktigt bra, trots en ganska seg början. Jag tycker det är härligt att de fått in etablerade skådisar i sina filmer för att få ytterligare en dimension. För den enda riktigt bra karaktärsskådespelaren i GAS är ju Anders Erikssson och han kan ju inte lyfta alla deras filmer (vilket han gjort så många gånger tidigare). Örjan Ramberg glänste i huvudrollen som den rike, men ack så ensamme Stig Roxby och Claes Erikssons underfundiga och gemytliga manus gav mig en stor känsla av mys.

I samma salong träffade jag en klasskompis från lågstadiet. Det var som om tiden stått stilla. Hon var sig så lik att jag inte tvekade en sekund över vem det var. Det är häftigt att man kan minnas röster, gester och manér från någon man inte pratat med på 10 år, ett bevis på att man trots allt gör avtryck i många människors liv utan att man reflekterar särskilt mycket över det.

Nu är det söndagsfika på gång, jag och Kristoffer ska bära bord :-D
Adios!