Mitt liv som Per

Idag när jag kikade ut genom mitt fönster var det mulet. Ovanligt mulet kändes det. När jag sedan gick mot stan kändes blickarna tunga, vädret kvavt och valstugorna var i färd med att bäras bort. Väljarna har sagt sitt, vi kommer få en borgerlig regering. Det känns bittert och tråkigt. För hur kommer det nu bli med alkoholpolitiken, miljöpolitiken och skolpolitiken? Blir det en sänkning av alkoholskatten och upphörande av alkoholmonopolet? Blir det satsningar på utbyggd kärnkraft och ignorering av klimatfrågan? Blir det betyg längre ner i åldrarna och flumförtal av modern pedagogik? Det är denna ovissa och skrämmande framtid vi går till mötes de kommande 4 åren. Men men, de har ju roligt den där alliansen och det är tydligen det viktigaste!

Vad ska man då säga om Göran Persson? En politiker jag har lärt mig att tycka om. Ser man bakom den där fasaden som kan verka bufflig och ignorant så finns där en man med en stark vilja och ett stort hjärta. Han höll också ett väldigt bra sista anförande. Det var synd att han inte fick kliva av i tid, säg 2003 eller 2004. Det hade han förmodligen gjort om Anna Lindh hade fått leva vidare. Det är riktigt förbannat trist att Socialdemokraterna gick miste om den förändringen...