Mitt liv som Per

Så var en av 2007 års höjdpunkter över. Teaterfestivalen blev en väldigt rolig sådan med många bra framträdanden, massa folk, mycket skratt och Lelle & Tinou som Pippi Långstrump och Herr Nilsson!

Det gick suveränt bra för vår grupp, det var bara en gång som sufflören behövde agera och efteråt var alla riktigt pepp och ville spela en gång till! Det om något är ett bra tecken på att det gick bra.

I helgen fick jag också se andra gruppers föreställningar och se många stjärnor tändas, om så för någon minut men kanske att någon av helgens deltagare blir framgångsrik scenartist i framtiden. Förhoppningsvis är personen/personerna fortfarande med i IOGT-NTO-rörelsen då ;-)

Det angenäma problemet med teaterfestivalen är att det är alldeles för många föreställningar. Det finns inte mycket tid till att bara umgås och vara med andra grupper utan det är ett ständigt "håll-koll-på-barnen-så-att-de-är-på-den-plats-där-de-ska-vara-i-tid" som ekar i huvudet. Och när man är inne på 20:e framträdandet är i alla fall min hjärna ganska trött och jag kan tänka mig hur det är för en 7-8-åring. Men samtidigt är det ju det här vi vill, att så många som möjligt ska vara med på festivalen och jag vill inte vara i den sits att jag måste säga till mina junisar att man inte får åka på festival för att det är för många anmälda. Men men, detta får teaterkommittén fundera kring och kanske hitta en lösning ;-)