Mitt liv som Per

Just nu händer det massor i både svensk och europeisk politik. För bara 20 minuter sen fick jag höra att Lars Leijonborg tänker avgå som fp:s partiledare i höst. Det känns helt rätt eftersom han har gjort folkpartiet till det parti jag känner allra mest agg för, speciellt för skolfrågan som de tyvärr har gjort till sin egen. Det verkar dock som att Jan Björklund kommer ta över så då lär det väl bli ännu sämre. Och nu spricker också den så lyckliga och glada alliansens 4 huvudansikten. Kommer den nya anpassa sig till stomatolleendena eller kommer en bistrare min att synas bredvid Freddan, Måddan och Häggan?

Och igår var det första omgången i franska presidentvalet (låter nästan som Melodifestivalen, med omgångar och allt!) och det kommer stå mellan Nicolas Sarkozy (ni vet han som kallade förortsungdomarna för slödder) och Ségolène Royal. Självklart hejar jag på "Ségò", inte för att jag vet så mycket om hennes politiska kraft, men det känns som att en kvinna är vad som behövs efter årtionden av gamla gubbar på Elysée-palatset och Sarkozy känns som allt annat än rätt man att leda detta mångkulturella, fascinerande land.

Från politiken till släkten: I veckan bloggar min farbror Tommy på helagotland.se, gå in och läs vad som händer i Kenomannens händelserika liv: http://www.helagotland.com/GEN_Utmatning.asp?ArticleID=1500415