Mitt liv som Per

I helgen har jag varit på min 12:e teaterfestival genom tiderna och det var i mångt och mycket precis lika kul och intensivt som vanligt.

Helgen började kl. 5.45 i lördags och när jag vaknade hörde jag att det kom musik ifrån grannarna och när jag drog upp min persienn fick jag se att där visst var efterfest med dansande människor! Så medan jag åt frukost i godan ro dansade grannarna loss. Sen cyklade jag iväg till Gnistarondellen för att bli upphämtad av bussen från Gunsta. Morgonpigga barn mötte mig och på vägen mot Stockholm sjöng vi Summan kummar och barnen höll andan så fort det kom en tunnel.

På Tollare var det sedvanlig invigning av Lelle & Tinou, som var i rejäl toppform, kanske beroende på att vi inte var så många deltagare som vi varit de senaste åren. Sedan följde föreställningar, verkstäder och ledarspexförberedande.

 

Vårt uppspel gick väldigt bra, trots (eller tack vare?) den märkbara nervositeten innan. Jag och Ida var så stolta över våra barn och de verkade också vara nöjda.

 

På kvällen blev det ledarspex där ledarna gjorde bort sig som vanligt till barnens stora glädje. Därefter var det godnattsaga och häng på diverse ställen.



På söndagen fortsatte festivalen på liknande sätt och vår tisdagsgrupp fick äran att avsluta festivalen och samtidigt förklara varför vår förening heter Gunstabusarna.



Det var skönt att det inte var så mycket folk som senare års festivaler. Nu fick både vi ledare och barnen tid att umgås med folk från andra grupper och det är ju sånt som är värdefullt med såna här tillställningar.

Jag kände också djup förståelse för när barnen ville att helgen skulle fortsätta lite till, det har man ju själv tänkt många gånger under de hittills 12 festivalerna.

Och Tollare folkhögskola. Denna underbara plats på jorden. Låt oss behålla den för alltid.