Mitt liv som Per

Igår bjöd jag mig själv på en födelsedagspresent och åkte till Stockholm för att se pjäsen "Nakna damer på nedre botten mittemot", en specialskriven pjäs av Bodil Malmsten till Stockholms stadsteater. Men anledningen till att jag såg pjäsen var varken den lockande titeln eller att Malmsten skrivit den utan för att jag skulle få uppleva en av mina idoler, Ulf Brunnberg, på scen.

I god tro om att jag satt där utan någon jag kände eller utan att någon visste att jag var där så smyger plötsligt min storasysters pappa Bosse fram och det visar sig att han också gått dit alldeles själv. Världen är inte större än så alltså!

Hur var pjäsen då? Den var väldigt lekfull, speciellt inledningen av akt 2 där skådespelarna gått ur sina karaktärer och alla bar samma gråa klädsel och slängde ur sig ojanden om samtiden i ett rasande tempo. Uffe B då? Han var briljant, fullkomligt lysande (för att citera Vanheden). Det finns nog få skådespelare i det här landet som kan äga scenen lika starkt som han. Även Vanna Rosenberg, min nya favorit, och Inga Landgré (80 år!!!) imponerade.

Jag tror dessutom att Ebba Hultkvist satt på raden framför. Dagens kändispoäng!