Mitt liv som Per

På sedvanligt vis redovisar jag året som har gått utifrån sedan några år givna punkter:

Årets film: The Dark Knight. En äkta saga full av berättarglädje och en fantastisk Heath Ledger som The Joker.
Årets egentliga MF-vinnare: Sanna Nielsen - Empty Room. Folkets vinnare hade lyckats betydligt bättre än Perelli i ESC.
Årets svenska fotbollsspelare: Henrik Rydström. Fick äntligen lyfta bucklan med sitt Kalmar FF och har dessutom fört in fotbollsspelare i en mer intellektuell debatt genom sina krönikor och stora litteraturintresse.
Årets flummigaste: Telefonsamtalet från Wincent.
Årets utlandstripper: Ingen alls faktiskt, shame on me!
Årets flopp: Frankrikes EM-slutspel.
Årets svenska TV: Peter Stormares livshistoria i Stjärnor på slottet
Årets Trio med Bumba: Mina Gunstakids är i och för sig varken en trio eller en Bumba, men någonstans förtjänar de att vara med i den här krönikan!
Årets snö: Föll under min andra praktikvecka, vilket ledde till busskaos och återigen fick Uppsala kommun visa att de är bra på lövblåsning men fullständigt urusla när det gäller snöskottande.
Årets egentliga ESC-vinnare: Shady Lady, I'm gonna strike like thunder...
Årets man: Björn Gustafsson. Behövs det någon motivering?
Årets kvinna: Gunilla Hammar-Säfström. En av de fantastiska pedagogerna i Klass 9A. Hon inledde sin första lektion med att sätta alla i ring och fråga "Vad är du bra på?". Briljant.
Årets imitation: Jag själv utvecklade min Bert Sundström-imitation oerhört väl.
Årets SM-guld: Gick inte till något av mina favoritlag, innebär det utjämning 2009?
Årets läskigaste: Kvällstidningarnas obsession över bröderna Schulman.
Årets kväll: Uppspelet den 8/8 med min sommardramagrupp.
Årets politiker: Lars Ohly och Fredrik Reinfeldt. Säga vad man vill om dessa grabbar, men de är i alla fall djurgårdare i själ och hjärta och därför har de alltid en liten poäng hos mig.
Årets bästa programledare: Nora Strandberg. Först tyckte jag bara att hon var snygg. Nu har jag insett att hon är en fruktansvärt skicklig programledare också.
Årets hopp om fred: Barack Obama.
Årets mest saknade: Ja, inte är det Åke Green i alla fall, eller vad säger IOGT-NTO-rörelsen?
Årets gotlänning: Carin Götblad. I och för sig bor hon bara ibland på ön, men det verkar som att öns tidigare polischef ändå har starka band till ön och varje gång jag hör eller läser nåt om henne tycker jag att hon är fantastiskt klok.