Mitt liv som Per

Min mamma får säga vad hon vill, men för mig är Anna Skipper en rejäl folkhälsohjälte! Visst, hennes metoder i programmet "Du är vad du äter" är ganska hårda, men de ger ju fantastiska resultat och jag tror inte jag är ensam om att börja tänka på vad man egentligen stoppar i sig och vad den sortens mat gör med ens kropp och själ.
 
Ska man då tänka likadant i skolans värld och köra med stenhårda metoder för att nå fantastiska resultat? Jag tror att Skipper-metoden funkar utmärkt på individuell basis och med vuxna människor, men i en klass på 25 högstadieelever kanske man inte riktigt kan jobba lika intensivt, skoldagen slutar ju oftast innan 16. Dessutom är det betydligt svårare att mäta kvantitativa resultat i skolan. Skipper har ju hjälp av både våg och midjemått, men i skolan går det inte att mäta på detta vis (jag menar, skulle man väga hjärnan då?). Däremot kan ju de kvalitativa resultaten som ökat självförtroende och välmående som finns hos Skipper även mätas i skolan genom kontinuerliga utvärderingar och resultaten kan nås med bl.a. välplanerade lokaler och engagerad skolpersonal (inte bara lärarna).

Några andra folkälsohjältar är de som gör det viktiga programmet "Matakuten" om skolmaten i Sverige. Och egentligen handlar det ju inte bara om skolmaten, svenska folket i allmänhet äter ju allt mer av halvfabrikat med skumma tillsatser och låga näringsvärden. När ska folk gå ut på gatorna och protestera? Jag väntar, likaså eleverna.