Mitt liv som Per

Igår var jag och hälsade på storasyster på hennes jobb. Hon jobbar på Forum för levande historia (Göran Perssons enda vettiga åtgärd som statsminister?) och där finns just nu en utställning om utrotningen av judar som skedde i Ukraina under andra världskriget. I Ukraina var det inte koncentrationsläger som gällde i första hand, utan massavrättningar genom genomsökningar av alla små byar efter människor som var judar. De avrättade människorna lades sedan i stora massgravar som än idag inte är helt genomsökta.

Utställningar och andra beskrivningar av Förintelsen får mig alltid att tänka i stora banor. Min farmors släkt var nämligen judar som kom till Sverige i mitten av 1800-talet från Polen respektive Litauen. Med stora banor menar jag att mitt huvud väcks av frågor och tankar som:
¤ Hur hade min släkts liv sett ut om familjen Wilensky/Katz hade blivit kvar i Östeuropa?
¤ De stora och små besluten, som att flytta till ett annat land, har avgörande betydelse i många människors liv.
¤ Tack vare judeförföljsen och antisemitismen existerar jag.

Min judiska bakgrund har alltid intresserat mig, och jag hoppas inom en snar framtid kunna släktforska ordentligt och kanske ta mig en tripp till Polen och Litauen för ytterligare efterforskningar.